Sitter och skriver på en låtsaskrönika som svenskauppgift. Handlar om Ögonblick. Intressant tema. Förhoppningsvis är det sånt här jag väljer som yrke sen. Just nu ser det ut som Journalisthögskolan i Göteborg. Får se. Jag hinner ändra mig tusen gånger innan något ska hända. Publicerar väl krönikan här sen om den blir bra. Jag är lite tveksam ändå, det känns som om det är något som fattas. Jag ska kontemplera över det under en god natts sömn. Then it will blow the swänskaleraräs mind!

God natt

Fint med intervaller. Skönt att få lite fart i kroppen. Men blev påmind om den dåliga intervallformen eftersom de senaste månadernas träning varit mest inriktad på distans. Men om någon vecka drar det igång igen. Då byter jag ut ett distanspass mot ett intervallpass. Självklart 4x4. Kan man ens köra några andra intervaller?

Intervaller nu. Ska springa fort som fan. Smärtgränsen, den skiter jag i!

Inte kunde man ana att dagen skulle bli så fin. Med en topp på -24 graders kyla kunde man ju tro att det skulle bli helt överjävligt att springa distans. Inte då. Solen sken på och värmde en när man som mest behövde det. Köldhål passerades självklart och såg till att kroppen höll sig pigg. Och överallt såg det ut som på vykort. Då var det fint att slita sig igenom 23,74 km väglöpning. Trots det faktum att orienteringsskorna gav en stum och äcklig känsla i benen hela vägen.

Passet mätte 2 timmar och 10 minuter och väggen kom väl ungefär vid 1.20 när man kom till insikt om att det var nästan en hel timme kvar. Döden hälsade på i en kvart men vid 1.35 insåg jag att den s.k "väggen" var av plywood och det vara bara att slå sig igenom. Resterande minuter av passet tillbringade jag till att ligga i täten och dra upp tempot med Edén. Sen blev det bajspaus och gångpaus för de andra medans jag passade på att förlänga distanspasset genom att ta mig en liten sightseeing i Storvik.  

Dagen gick i disskusionens tecken eftersom att vi både på biologin och inofficiela OLGY-mötet haft en disskusion av något slag. Jag vet inte om jag tycker att det är något att lägga vikt vid. Själv är jag ingen disskuterare. Jag accepterar att saker är som de är. Sen får de andra barnen leka bäst de vill. Biologiläraren ville väl ändå kolla om jag hade en åsikt och jag, som hade pillat navelludd hela lektionen, fann mig plötsligt inträngd i ett hörn då jag inte hade en aning om vad fan det var som vi disskuterade. Till slut levererade jag några väl valda ord i stil med; "Det är inte bra" och disskusionen fortsatte. Självklart utan mig. Det fanns rekord att slå på QuadraPop. Disskusionen handlade om gen-etik och en massa sånt tjafs så jag tänkte ändå ge min åsikt på saken.

Dessa var de frågor vi på något sätt skulle disskutera fram svar till:

1. Vem har gett oss rätten att förändra arternas genom för våra egna syften?

Vadå "vem har gett oss rätten"? Det här handlar inte om att att någon har gett oss någonting. Vi får väl göra vad fan vi vill. Vem kan stoppa oss? VEM FAN KAN STOPPA OSS?!

2. Vem äger generna? Individen, försäkringsbolagen, forskning, sjukvård eller föräldrarna?

Staten. Staten och kapitalet. De sitter nämligen i samma båt.

3. Skall vi ha makten över vår fortplanting?

Ett rungande JA!

4. Är alla människor lika värda - överallt?

Här måste jag säga JA vad gäller gener. Jag är en sån där person som tycker att en människa värderas efter deras handlingar.

5. Finns människovärdet redan i en befruktad cell - eller när uppkommer det?

Nej. Idiot! Här måste jag faktiskt hålla med Betnér. Man ska kunna ha möjligheten att göra abort tills ungjefeln kan bajsa på eget manér.

Helgen gick fort. Uppladdning inför kommande vecka är avklarad genom städning av mitt rum och köket samt relaxande efteråt med kaffe och: Den Sista Delicatobollen. Det är svårt att med ord förklara hur god den där Delicatobollen är. Den är himmelskt god. Nej, den är DJÄVUSLKT god. Den är vid närmare eftertanke helt jävla underbar. Som en orgasm med Strap-on Dildo Gangbang With Seven Girls. Priceless.

Annat än relax och filmtittande har helgen gått åt till att hytta med näven åt det förbannade jävla snöandet. Det är hutlöst mycket snö nu. Jag vet inte riktigt var gränsen för naturkatastrof ligger angående det här men jag kan lova att den närmar sig. Gårdagens långpass i Norrsätraskogen blev därför inställd på grund av hur mycket snö det var. Snöpuls räcker inte till för att beskriva det. Det var fanimig närmare simning. Jag låg ute på hygget ett tag och försökte eftersträva Phelps fjärilsteknik men allt jag lyckades åstadkomma var en riktigt ful snöängel. Därför blev det istället distans på asfalt i 1.30 Kul? Inte på långa vägar. Långa vägar. Hehe.

Idag cyklade jag i Bodegan eftersom det hade kommit ÄNNU mera snö och hoppet om att kunna löpa överhuvudtaget är försvunnet. Veckan bjuder alltså enbart på icke-löpträning. Styrka, skidor, styrka, skidor och äntligen på torsdag; löpning. Inomhus. I Falun. Veckans höjdpunkt helt klart. Höjdpunktens (punkthöjdens?) motto:

Smärtgränsen, den skiter jag i - Thomas Wassberg

Nu går jag och lägger mig.

Tyckte bara ni skulle veta.