Satte ett snyggt PB med 14 sek idag på Coopertest. Jag laddade upp Bolt-style och jag sprang Pre-style. Pure.

Gick ut i täten och var själv de första varven. Det var först på slutet som Bejmer a.k.a 'BanlöpARN' och Ridder kom om.

Det finns bara ett sätt att tolka det här på.

Man ska bara köra Pure Guts Race. Allt annat är Chickenshit.

Den här jäveln bjuder jag på. Spola in 5 minuter in till det väsentliga. Eller kolla på hela filmen istället.

Vad fan gör jag uppe nu? Ja, det kan man nog fråga sig. Jag tror jag går och lägger mig igen.

Det har varit en hård vecka här i Viken och det har varit fint att få känna att man på allvar kan höja träningen en aning. Njuter just nu av underbar träningsvärk lite här och var. Det sjuka är väl att det mesta är från två timmars brännbollsspelande. Men ändå. Lite sitter nog i benen efter ett tufft cykelpass med Bejmer och en tung Keps-OL i Storvik.

Idag körde jag distans på skogsvägarna i Norrsätra, a.k.a Suicide Training. Jag började springa på en väg som mynnade ut i en drivningsväg och som sedan blev stig. Kort därefter var det ett djurstråk och sedan befann jag mig i en stor och blöt jävla myr. Jag, mina DS Racer och ett par vristhöga strumpor.

Efter ungefär 10 minuters sluggande genom pors, odon, skvattram och allt vad fan det heter kom jag tillslut till en kraftledning. Följde den tills jag äntligen kom ut på en grusväg. Sprang runt den hela vägen och sen hemåt. Noterade 16 km och 1.30 i träningsdagboken. Mer orkade jag inte eftersom jag var sjukt hungrig.

Kom sedan hem och smällde i mig en fin kycklinggryta. Jag är fan bäst.

Har kommit upp till Sandviken och har så småningom börjat acklimatiserats till TANKEN på att börja skolan imorgon. Resten tar jag imorgon.

Just nu ser jag fram emot ett fint cykelpass i solen och lite gammal, hederlig nattorientering i Storvik ikväll. Retro-style.

Bloggen får ligga på is tills vidare.

'Nuff Said!

På dagens cykelpass hade jag inte bara min morbror med mig, utan även två av hans forna cykelkompisar och, icke att förglömma, Moder Jord. Däremot cyklade hon mer emot oss än med oss.

Det började lätt med lite regn och hederligt rusk men kom att bli så mycket mer under resans gång.

Efter ett tag öste det ner som om himlen öppnat sig och vi gjorde en avstickare under taket på en bensinmack i några minuter för att söka skydd från missilregndropparna som var inställda på deadly fire.

Efter några minuters disskuterande huruvida vi kunde fortsätta utan att se ut som durkslag när vi var hemma, beslöt vi ändå att vi inte skulle vika ned oss för lite vatten.

Efter några kilometer benådade sig regnet över oss och vi kunde cykla vidare i gränslandet mellan liv och död. Men vad vi inte anade var att det på spurtkilometerna väntade en storm så fruktansvärd, så otyglad, att den skulle få den mest erfarne sjöman att skita ned sig.

Med sidovindar som slet i oss och hagel stora som tennisbollar som bombarderade, kunde vi inget annat göra än att trycka på för kung och fosterland genom det kuvade landskap som låg framför oss.

Lyckligtvis klarade alla sig hem levande och själv kunde jag avnjuta en lång varmdusch för att tina upp de kroppsdelar jag tappat känseln i.

Jag kunde senare konstatera att det var jävligt kul det här.

Idag sätter jag mig upp på cykeln igen. Lite mer blåst idag, däremot mindre träning innan. För att inte säga ingen träning innan. Det är bäst så. Jag blir nog trött ändå.

Någon kan väl vara lite hygglig och hämta upp mig på lassarettet sen? Tack.

Konceptet kakfrukost, ett mycket lyckat koncept om jag får säga det själv, syftar på att under dygnets tidiga timmar äta kakor istället för mackor. Konceptet är såklart mycket mer lyckat än Oboymorgon och ljusår ifrån en vanlig frukost. Till detta serveras självklart en stor kopp microvärmt kaffe från dagen innan tillsammans med en näve chips som fått stå och lufta under natten.

Sedan kan man gå och erövra dagen. Breakfast for kings!