September lämnar över stafettpinnen. Till oktober av alla jävla månader. Och med oktobers början, börjar även mitt projektarbete som i enklare ordalag kan beskrivas som att sötebrödsdagarna är över. Ganska bokstavligt.

I två månader väntar en strikt kosthållning för att se vad det är för fuffens alla talar om att förbättrad kost ger förbättrad prestation. Eller nåt.

In any case betyder det att Fikakonungen himself goes coldturkey. Och allt jag kan tänka på just nu är:

No coffee and no sugar makes Simon a dull boy.

Förövrigt är titeln lite felskriven. Det ska stå Wake me up when november ends.

Svaga minnesbilder och en ständig medvetenhet om att Jorden är rund och snurrar runt väldigt, väldigt, fort.

På det en bild på en frukost.

Powerbr(e)akfest

Serveras idag till den ljuvliga doften av bränt kök och brandvarnarens gälla skri.

Inskaffade vuxenpoång så INIHELVETE idag och skaffade körkort.

Bara gubbrummet kvar nu.

Sammanhang; ska gå upp för trappan och äta frukost.

Tänker:

Mentalt filmklipp (ca 1 minut in)

Gör:

Ringer och ber morsan komma ned med frukost.

Idag avverkade jag Lidingöloppets mycket sköna 30 km. Det gick på en tid av 2.14.31 och en placering på 350. Får väl ses som godkänt, eftersom målet var 2.15 Ska försöka sammanfatta loppet här:

Vid startlinjen kände jag mig snabb i benen och var pigg som en lärka. Snygg var jag också tydligen, för jag blev intervjuad av någon tidning.

När startskottet ljöd for jag iväg med sedvanlig chocköppning. Försökte väl ändå hålla igen men Garmin visade ändå skrämmande mycket under 4 min/km. Bekräftelsen kom efter första milen som jag gick på strax under 40. Lite onödigt? Ja, kanske det.

Oförskämt pigg efter 7 km

När jag hade kommit någon kilometer till så började jag få lite ont i bröstet och tog väl tillfället i akt att lugna ned mig lite fram till 15 km-passeringen för att, dels sakta ned tempot och dels för att kontrollera att jag låg enligt tidsplanen.

Vid passeringen låg jag fortfarande lite före 2.15 som sluttid och börjar känna mig lite seg. Men den andra milen gick ändå på 45 min, såsom jag tidigare tänkt.

Efter sista milstolpen var det svårt att hålla tempot uppe. Krampkänningarna började komma och löpsteget hade decimerats till någon sorts parodi. Riktigt illa började det bli fram emot Abborrbacken, som såklart förvärrade det hela avsevärt.

Efter det kommer jag inte ihåg så mycket. Det svartnade för ögonen vid 3 km-passeringen och jag föll nästan ihop i backen vid 2 km-passeringen. Resten var verkligen en slitsam kamp och det var sannerligen en fin känsla att komma löpandes på änden av upploppsgärdet, se tiden ticka bara en halvminut från medaljtiden 2.15 och sedan lägga av en rökare och ta ut de sista krafterna för att sedan svimma av efter mållinjen och bli bortsjasad av personal till fikabordet, där jag stannade ett bra tag. Efter vad som kändes som bara några minuter, ropar Per Forsberg ut att klockan är 15.30 och jag har stått vid fikaborden i 45 minuter.

Strax innan upploppet. Inte lika kaxig längre.

Nu såhär vid sena kvällen har jag ont på ställen jag inte ens visste att jag hade. På ställen jag vet att jag har också för den delen. Jag startade loppet som 18-åring men känner mig nu som långt över 60-strecket. Eoner passerade under dagens lopp. Måttet var verkligen rågat då en med kryckor gick förbi mig vid en liten ojämn väg.

Allt som allt var det ett fint arrangemang. Men jag skulle speciellt vilja tacka arrangörerna för:

• Tangentiellt uppställda bajamajor!
• att de la min startgrupps överdragskläder längst jävla bort, på andra sidan Lidingö så man fick lite extra kramp när man skulle hämta skiten till duschen. Verkligen. Tack! Wow.
• att de vred av varmvattnet till duscharna så man inte skulle bli kaxig bara för att man sprungit 30 km.

Vill i övrigt även tacka alla de som inte var med och sprang eller hade något där att göra överhuvudtaget och som såg till att det inte gick att ta sig fram någonstans. Det är inte Lidingöloppet utan er!

Sitter och laddar lite smått nu. Batteriet på Garmin alltså.

Jag kan ju inte sitta och tagga nu heller! Nu ska jag ju sova.

God Natt.

• Få tummen ur arslet