Jaha. Och?! För mig känns det inte som nyårsafton. Det känns som en onsdag.

Jag hatar onsdagar.

Nyss hemkommen från nyårsfirande och fastän jag skriver detta inlägg 01:02 så lägger jag in det på onsdagkvällen. Eller firande och firande. Jag gick till en fjortisfest med några gamla klasskompisar och sen gick jag till torget hemma i Köping och kollade på hur folk som jag nästan aldrig pratat med förut kommer fram och skriker "HEDLUND!"

Oftast svarar jag "vem fan är du?" men eftersom flera av dem gick på samma skola som jag back in the days så hälsade jag väl ganska vänligt tillbaka.

Men det är inte mitt nyår som detta inlägg ska handla om. Dagen till ära skall jag kora årets träningpass. Inte den fysiska eller ol-tekniska träningen som jag vet har kommit framåt med hjälp av 4x4-intervaller och alla orienteringspass i Sandviken. Jag talar om de mentalt njutbara passen. De som är få men som när man tänker tillbaka på dem under en tuff period delvis får en att fortsätta. Det är dags att kora Ultimate Running Moments of '08 .

På min lilla lista har jag den senaste veckan tänkt fram ett antal förslag. Dessa lyder:

• Joggingpass i Edinburgh med Göran, köpte solbrillor och sprang uppför Arthur's Seat i Holyroad Park, tidigare en vulkan. Självklart i löparshorts.
  
• Ännu ett löparpass med Göran. Denna gång på Lidingö i vackert höstväder efter lyckat VO2-maxtest. En sväng förbi Grönsta Gärde för att besöka Lidingöloppets målområde.
• Ett orienteringspass på SM-läger där jag hittade flytet och var ett med kartan i underbar terräng utan några som helst bekymmer.
• Första passet efter O-ringenfloppen när jag inte hade tränat på flera dagar. Löpning som inte visste några gränser.
• 200 m intervaller i våras. Sprang 2 intervaller barfota på Nya Arenan i Sandviken och fort som fan gick det.

Ja, resten är historia. Känns ändå bra att få börja på ett nytt år och jag har många förhoppningar på det. Inser nu att jag inte hade det inför 2008 och det var kanske det som var anledningen till att det ibland hänvisades som the year of Fuck på vissa ställen i bloggen. Men framtiden känns ljus på vissa håll.

Det är skönt.

Varför är vi fortfarande ett land? Borde vi inte slå ihop hela Norden så vi slipper skämmas? I alla fall för svenskarnas del skulle detta vara givande. Vi är ju SÄMST! På allt! Vi klarar inte av någonting. Kollar på Sportens OS-krönika som hyllar alla svenskar som misslyckades på OS. Segern hade kanske inte varit större om Norden ställde upp. Men tänk er scenariot; Skidor. Vi skulle dominera. Andra länder skulle inte ens ställa upp. De skulle ge upp i förväg. Vi skulle vara bäst. I orientering skulle väl skillnaden inte vara mycket större och i fotboll skulle vi endas gynnas av att vi lämnar Zlatan ifred på planen och sluta förstöra för honom med en massa andra tomtar som springer runt och är helt värdelösa. Jävla sopor det är vad de är. Om vi slår ihop hela Norden skulle vi också kunna konkurera med USA och Kina om vilka som är störst miljöbovar så att vi kan få fart på den här påstådda växthuseffekten. Det är ju för fan minusgrader! Får vi upp Norden till 28 grader plus året runt så kanske evolutionen skulle sätta fart på alla löpargrenar också. Sen så samlar vi alla elitidrottare i Sverige och dumpar de andra nordiska länderna. Så har vi vårt på det torra.

 Sen skyller vi på Island.

 Det där jävla Island. 

• Kaffe
• Choklad (minst 54%)
• Polkagrisstång att röra om med (Inmundigas efteråt)
• Kanel
• Mjölk

Smakar förjävligt!

Idag bjöds det på långpass i Köschwa på fina höjdpartier och bitvis väg. Riktigt skönt att slippa springa långpass själv och få köra på lite nya ställen. Att stå på en höjd och kontemplera över vart fan vi befinner oss och bara kötta ut i skogen är också mysigt. Skönt att vika av från de kända stråken och utnyttja lite okänd terräng.

115 minutes of pleasure varav ett fåtal av pain för att vristerna är helt döda. Men jag lever och har inte läst senaste numret av Runner's World. Så nu laddar jag upp med kaffe och kakor innan jag kastar mig in i våta drömmar om barfotalöpning i Etiopien.

Likt Jesus så återuppstår han. http://asplovet.blogspot.com/

Nu gäller det bara för Colting att vakna också så att man har lite fin läsning inför kommande år.

Idag var det Julserie i Arboga som stod på träninsplaneringen men det var fan inte att rekommendera. Kallt och piss och blött i 8 km stenig jävla skitterräng med orientering som var så tråkig så jag nästan tog livet av mig på ett hygge. Lyckligtvis för er har jag ingen scanner så ni slipper plågas av den usla terräng som rådde under dagens träningspass. Långpass i Norrsätra är bättre än det här!

De senaste dagarnas träningar börjar dessutom göra sig påminda eftersom jag endast sprungit långpass och de flesta i skog. Trött och seg i benen och vristerna orkar inte hålla upp foten längre så idag gjorde det synnerligen ont att springa i stenhelvetet. Inte fan hjälper tejpen heller, den är bara där för syns skull. Skulle behöva träna något annat imorgon än löpning och just 4x4-intervaller men vad finns det för alternativ? Inte ett skit. Två månader till av det här och sen är det snart säsong igen. Dags att börja köra mer orientering och sluta vela runt på Odenvalla t.o.r och drömma om bättre tider. Måste fan ta tag i det här nu.