De välkända orden från en gud, en idol, en gigant.

Göran Winblad.

De senaste dagarna har det inte blivit något blogginlägg och inte någon träning heller för den delen av den enkla anledningen att jag har varit sjuk som ett svin. Det smög sig inte på som det brukar då man får en chans att gardera sig mot anfallet, det attackerade med fullt artilleri natten till torsdag. Satan vilken smäll. Halsont, feber, nackspärr, hosta och en jävla massa bittra tankar som ni tyvärr inte fick ta del av men jag kan garantera att endast ett fåtal skulle ha njutit av dessa.

Två dagars sängliggande plus två dagars chillande har rått bot på de flesta symtom som halsont, nackspärr och feber men en jävla hosta sitter fortfarande i och jag vågar inte träna. Vet ni hur jävla mycket ångest jag har eller? Jag vill träna, jag sitter och läser en massa jävla bloggar och alla tränar. Vad är det för jävla påhitt att alla ska behöva skryta med att de tränar? Med risk för att skjuta mig själv i foten nu så vill jag bara säga det att jag hatar er. Förstår ni det? JAG HATAR ALLA JÄVLAR SOM HÅLLER PÅ ATT TRÄNA?! STRYK SKA NI HA, ERA JÄVLAR! Jag blir så jävla trött på den här jävla skiten.

Nu ska jag skriva en bokrecension. Jag kan ju inte träna så jag blir väl så illa tvungen med tanke på att jag har redovisning förra veckan.

Imorgon ska jag träna. Jag ska ta en jävla massa hostmedicin och sen ska jag springa i typ tjugo minuter. Sen ska jag skriva ett jävla blogginlägg om den fantastiska turen av smärta som kommer dominera främst i luftrören men kanske möjligtvis i benen också. Man vet aldrig och det är ju alltid en trevlig överaskning när höftböjaren exempelvis spricker på pensionärsslingan.

Då känner man gemenskap med tillvaron i alla fall...