Så gott som återhämtad efter en rätt sjuk helg som i fredags innebar löparlopp och inflyttningfest. På lördag bar det dock av till Örebro för att röja till det riktigt ordentligt på Sammandrabbningen. Först genomleds två fotbollsmatcher som vi fick så jävla mycket stryk i så jag vill inte en tänka på det. Efteråt återhämtades man en aning på Gustavsvik i bastun innan det var dags att anlända till en stuga i skogen där det skulle festas tills solen gick upp. Långt efter att solen gått upp, var det dags att sova i ett par timmar innan man kunde ta sig till Sandviken där väggen kom runt 20 och jag totalslocknade i Guran och Enis soffa.

Idag fick det bli 200% av RDI när det gäller sömn innan vi tog fram poolen och stekte på som fan.

Imorgon; träningsdag i Hälsingland. Vad mer kan man begära?

Jo, förresten! Har skickar in sista uppgiften på gymnasiet. Så jag har bara festen kvar. I plural!

Drar mig både hit och dit och fram och tillbaka för tillfället. Lever så kallat jet-setliv. Var senast i krokarna runt Stockholm med världens bästa grabbar för att röja lite på Stockholm City Cup och visa Farmers färger. Det begav sig sedan hem till Jonas Leandersson för lätt övernattning innan det var dags att ta sig in till stan för fika och besök i Riksdagen. Betyg; schlecht!

Idag bär det av till Avesta för Karnevalsloppet. Jag siktar på gräsklipparen, trots att jag är lite ur form med en hosta som sitter i från helgen och allmän trötthet. Efter en övernattning i Avesta blir det resa till Hallsberg och Sammandrabbningen vilket kommer bli legendariskt. Sen tillbaka till Sandviken där de två sista veckorna av gymnasietiden skall avnjutas. Poolen ska fram. Grillen också. Ska glassa fina pass i solen - och bara ha det riktigt gött.

Jag börjar se mållinjen. Den tornar upp sig där på andra sidan gärdet. Nog har man längtat, ja till och med ökat farten med tanke på den. Nu känns det dock nästan lite vemodigt att det är över. Snart - snart är tröttheten som bortblåst. Snart tar vi studenten.

Nog kan man jämföra gymnasiet med Lidingöloppet. Första milen känns lätt. Man kanske till och med rusar iväg lite för fort i början innan man hittat rätt tempo. Vid 15-kilometerspasseringen kommer insikten. Jag har bara kommit halvvägs. Det är lika långt kvar. Efter andra milen är uppvärmningen slut. Då kommer man in i det mer kuperade skogspartiet. Det är svårt att hålla modet uppe och autopiloten tar över. Viktiga kolhydrattillskott vid vätskestationerna. Annars är det bara ren och skär vilja som för en framåt.

Efter ett tag tornar den upp sig. Abborrbacken. Och de många antal löpare som desperat försöker hålla löpsteget kvar, fast det ter sig omöjligt.

Vid krönet känns det dock lättare. Bara nedförsbacke kvar nu tänker man. Tills man kommer till Golfbanebacken. Den hade man inte räknat med. Den kommer som en chock och fäller en direkt. Man tvingar sig upp och tar sig runt kröken och nedför backen till Gärdet.

Och nu är jag där. Vid Gärdet. Och spanar ner mot målet och fikabordet som väntar efteråt.

Nu tar jag ut alla krafter på sista veckans arbeten.

Glassar på rejält i Danmark, då det är riktig sommarvärme, vilket min hud kan vittna om. Efter ungefär en halvtimme i solen så var jag rätt röd. 

En kort resumé. Sprint igår. Bra i början. Kan springa på i ungefär en 4-minutersintervall, sedan dör jag. Dog. Maskade mig i mål. Långt ifrån vad jag gjorde på SM i resultat.

Lång idag. Bröt efter 45 min. Tamejfan under min värdighet att springa en bana där den som kryper fortast vinner.

• 12 timmars resa. För 15 minuter tävling.
  Jo, tack!

En sådan riktig äventyrsdag. Var uppe med tuppen, om inte tidigare, då solen lyste starkt in genom fönstret och väckte mig vid 06.00 Sedan upp vid 07.00 för frukost och avresa 08.00 till Hagnesta Hill, återigen för arbetsintervju. Sedan tillbaka till Köping för pannkakslunsch hos mormor&morfar och sedan tillbaka i Sandviken. I Sandviken regnade det.

Sådeså.