Det är varmt och kvavt. Det är så jävla underbart. Tamejfan så att man vill gråta lite. Efter att ha frusit i ett halvår välkomnas alla vår/sommartecken. Utom de satans ormarna såklart.

Åter till Köping. Åter till Hagnesta Hill imorgon. Åter till Danmark i helgen. Mycket nostalgi. Speciellt här hemma i Söeping. Det är inte förrän man varit borta mycket som man inser att Köping är rätt fint. Idag bedrev jag 4x4-intervaller för första gången sen i mars tror jag. På klassisk mark dessutom. Johannisdalskogen. Det var här jag lärde mig springa. Vafan. Det var här jag lärde mig orientera. Och åka skidor.

Alltid lika fint att återvända till min 4x4-intervallrunda. För varje gång jag kommer dit efter förhållandevis lång tid så kommer jag längre - dvs; jag är bättre. Idag noterade jag hela 10 sekunder bättre än förra året. Och då ska tilläggas att all ursäkt till form är som bortblåst. Jag mådde skit i benen.

Det är rätt fint egentligen. Att träna. När jag för första gången körde denna runda under hösten 2007 så tog det exakt fyra minuter. Nu tar den 3.10 Jag är numera tvungen att starta längre in på en stig så att jag hinner gå tillbaka från mål till start i vilan.

Joggade hem sen i solnedgången och värmen. Solen lyser alltid i Köping.