Hoppades lite flyktigt igår att jag skulle vara frisk idag, då smärtan i halsen så gott som försvann under dagen. Döm om min besvikelse när jag idag vaknade och det fortfarande kändes som om jag fått en kuk nedkörd i halsen.

Sådär lagom kul att det om en vecka är dags för sprint-SM som jag lite i smyg laddat inför och den här veckan och nästa skulle formtoppa till.

Eftersom allt knarkande av C-vitamin inte funkar, inte heller översovande, så lägger jag ned. Två sjukdagar är fan tre sjukdagar för mycket.

Vore inte helt fel med någon form av biologisk apparatur som efter nattens intrång kräver stängda ögon, sänkt hjärtrytm och nätt medvetslöshet i mjuk säng någonstans. Sömn, skulle det heta.

Vore ascoolt om man bara kunde ställa in en tid då man slocknade också. Och vaknade. Såhär när man får välja själv blir det lite av den varan. Sömn alltså.

Är hellre vaken senare mot natten än vaken tidigt på morgonen. Att vara vaken sent på natten OCH tidigt på morgonen är dock ett litet helvete jag under senaste veckorna fått genomlida. Resulterade i sjukdom.

Sådär ascoolt också att man inte lär sig.

Sen kan man ju vara seriös och gå och lägga sig efter Bolibompa.

ELLER INTE?!

HAHAHA!