Funderar på att gå och lägga mig. Men sedan tänker jag att; "what's the point? Jag är ju redan sjuk!"

Busigt...

Hoppades lite flyktigt igår att jag skulle vara frisk idag, då smärtan i halsen så gott som försvann under dagen. Döm om min besvikelse när jag idag vaknade och det fortfarande kändes som om jag fått en kuk nedkörd i halsen.

Sådär lagom kul att det om en vecka är dags för sprint-SM som jag lite i smyg laddat inför och den här veckan och nästa skulle formtoppa till.

Eftersom allt knarkande av C-vitamin inte funkar, inte heller översovande, så lägger jag ned. Två sjukdagar är fan tre sjukdagar för mycket.

Vore inte helt fel med någon form av biologisk apparatur som efter nattens intrång kräver stängda ögon, sänkt hjärtrytm och nätt medvetslöshet i mjuk säng någonstans. Sömn, skulle det heta.

Vore ascoolt om man bara kunde ställa in en tid då man slocknade också. Och vaknade. Såhär när man får välja själv blir det lite av den varan. Sömn alltså.

Är hellre vaken senare mot natten än vaken tidigt på morgonen. Att vara vaken sent på natten OCH tidigt på morgonen är dock ett litet helvete jag under senaste veckorna fått genomlida. Resulterade i sjukdom.

Sådär ascoolt också att man inte lär sig.

Sen kan man ju vara seriös och gå och lägga sig efter Bolibompa.

ELLER INTE?!

HAHAHA!

Sådär lagom typiskt att jag går och blir sjuk bara sådär. Visserligen visste jag om att jag efter denna helg förmodligen skulle ligga och gråtarunka i fosterställning.

En snabb åtgärd idag var att ligga kvar i sängen. Inkasserade cirka 15 timmar sömn och nu har jag tvångsmatat mig själv med C-vitamintabletter. Ska sänka en tallrik glasshelvete också för att få bukt på skiten. Gör inte direkt ont i halsen men är onödigt svullet och tjockt.

En hadderajan borde ordna upp det hela.

Helgens 10MILA var nog en av de bäst arrangerade tävlingar på länge. Bra TC, duschar, terräng, start, växling, rapportering. Allt stämde.

För min del startade 10MILA klockan 22.00 på natten, där jag tillsammans med nästan 400 andra löpare försvann upp i skogen. Jag hittade tätklungan direkt och låg med bra ut från startpunkten i högervägvalet på stig, som helt klart var bäst. Väl vid min första kontroll var jag bland de första och likaså vid 2:an. Efter att ha avvaktad ett tag så kom fler och fler löpare och det var aldrig en lugn stund i skogen. Tappade någon minut vid en kontroll som jag passerade endast ett par meter ifrån och fick vända vid en annan kontroll 200-300 meter bort.

Efter det låg jag bara med i klungan och höll koll på ryggarna. När alla ryggar sprang vänster vid en kontroll jag tyckte var solklar skulle ligga mer åt höger behöll jag kylan och gick höger. Tog kontrollen och tillsammans med tre andra jagade vi mot nästa klunga.

Väl vid mål växlade jag ut våran andrasträckslöpare som 50:e man, 3.19 efter täten.

Till slut hamnade KKOK #1 på 114:e plats, vilket är bästa placeringen på några år nu.

Efter resan upp till Sandviken drog vi igång ett lan, så även denna natt blev närapå sömnlös.

Idag såg jag en orm. Den var stor. Jag fick en panikattack.

Satte ut kontroller till morgondagens träning på fina Nälltärnbergs hällar, vilka inte avnjöts som de borde efter att det satans ormhelvetet visade sig.

Nu ska jag snart åka iväg och springa Gästriklands Terräng-DM, helt själv. Så ikväll tar jag guld. Skönt att veta det, men blir fint att få det svart på vitt.

Har på känn att jag kommer kollapsa efter dagen.

Om 22 timmar befinner jag mig i mörker och elände och ska på något vis föra 80 kg kött rätt genom skapelsen. Med pannlampa och allt. Kartan lämnar jag kvar vid starten. Hänga är vad som gäller.

Funderar på om benen kommer orka. De har inte varit så glada sedan upprepad våldtäkt på träningsläger i Frankrike och nästan direkt i Blekinge på det. Senaste 2 veckornas 7 vilodagar borde dock återhämtat dem tillräckligt för total urladdning under 9 km imorgon. Om 22 timmar.