Thär are much that is fan in de wörld. For example läsing your blågg in da Google Transläjt. Här commes a låt åf fun quotes fråm previos inlägg.

It is rather a meditation state. A place to draw strength from. A löprunda by touch. A löprunda over hills, lawns, woods, stairs, trampolines and all what the hell you can now find.

For me it was 25 minutes in Koping, Twilight-style (in the twilight of dusk, not in a shitty piece of shit film fanatic, hormone-fueled teenage girls. I could just have written twilight but this way I get more visitors in the statistics as sit and google Twilight every four minutes. Type Amanda, age, 14, employment; send blood-soaked love letter to Robert Pattinson. But this was only a small parenthesis).

The remote looks a relevant goddamn mountain. Holy shit what is relevant. It's so damn appropriate that it is ... It's fucking definition of relevance. How relevant is it. Troubled relevant.

Relevant.

Mostly because I simply have not dried, just as I write-dried exercise diary. Filled anyway in the häromsisten one month's training. Over. But something is still pulling is to scan all these fucking maps. And then QR: a them.

SM approaching very soon and I can say as much as like this - I hit bottom. Damn far from the bottom up. From Mariana Trench up to Mount Everest.

Nej, det är inte som det låter. Det är inte en stavpromenad med Gertrud och hennes tre pudlar. Inte heller är det en "jogg". Runners are hunters, joggers are prey.

Det är snarare ett meditationstillstånd. En plats att hämta styrka ifrån. En löprunda på känn. En löprunda över kullar, gräsmattor, skog, trappor, studsmattor och allt vad fan man nu kan hitta.

För mig blev det 25 minuter i Köping, twilight-style (twilight som i skymning, inte som i en taskig jävla skitfilm för fanatiska, hormonstinna tonårstjejer. Jag kunde ju bara ha skrivit skymning men på det här sättet får jag fler besökare i statistiken som sitter och googlar Twilight var fjärde minut. Typ Amanda, ålder; 14, sysselsättning; skicka blodindränkta kärleksbrev till Robert Pattinson. Men det här var bara en liten parentes). Kameran följde med.

Utsikt ifrån en relevant punkt inför Köpingsläger... mer än så säger jag inte.

OTROLIGT RELEVANT PUNKT!

I fjärran skådas ett relevant jävla berg. Fyfan vad det är relevant. Det är så jävla relevant att det är... Det är fan definitionen på relevant. Så relevant är det.

Sjukt relevant.

Relevant.

Dags att förklara...
Vad är det jag pratat om och vad jag menar när jag säger att jag har saker på gång.

Jo, det är så här det ligger till:
Fika är viktig för alla, och allra helst en elitidrottare. Länge har jag tänkt att fika är viktig men ofta har det bara handlat om att äta mycket och äta sig mätt. Senaste 2 åren har jag dock börjat fundera ordentligt. Viss fika måste vara bättre än annan. Jag hade såklart förstått för länge sen att espresso är starkare än vanligt bryggkaffe, att presso är bättre än snabbkaffe, att kakor är bättre än frukt. Men vad jag menar nu är kostråden angående mjölk i kaffe, inget tillsatt socker, mindre fett o.s.v

Vad jag upptäckte för ett halvt år sedan var FIKA-kost, liknande och ibland nämnd som gubbkost, termosaccessoarer etc. FIKA står för Fika Inmundigas Konstant, Alltid, och betyder alltså att man ska fika mycket och ofta. Fikakommissionen skrev några inlägg som gjorde att vi började diskutera FIKA-kosten en del på OLGY i Sandviken. Kanske FIKA-kost bara är till för pensionärer?!
Efter mycket funderande kring kroppens funktioner och vad träning gör med kroppen kom jag fram till att Fikakommissionen inte kan vara helt fel ute.

Jag tror min första egna slutsats var: Det är allmänt vedertaget att Vi tränar, bland annat, för att kroppen ska kunna tillgodogöra sig mer fika, åtminstone i uthållighetsidrotter. Alltså borde det vara optimalt att tvinga kroppen att fika mycket, d.v.s nästan helt utesluta vanlig mat. Men kan man verkligen det? Man "ska" ju äta mat enligt tidigare kostråd.

Ju mer jag läste om detta, ju mer jag funderade, ju mer jag såg logiken, ju mer jag vägde motargument, ju mer jag motvilligt höll med, började jag inse att det fanns fler fördelar. Fördelar som:
- Att svart kaffe inte är farligt utan rentav är det bästa för kroppen.
- Att nyttigheter däremot är farligt, i större mängder, och allra helst naturliga produkter.
- Att vi sedan kaffets uppståndelse (säg 600 år) har druckit mycket kaffe medan vi bara har druckit kaffe med mjölk i 50-100 år... och lågkalorikakor endast ätits sedan ca 10 år tillbaka.
- Att generna i människan knappt förändrats sedan inträdet av lågkaloriföda. Alltså, vi är inte anpassade till lågkalorikakor.
- Att fett/socker ger ett bättre immunförsvar. Mindre risk för psykisk störning. Bättre skydd mot ledsamhet. Bättre upptagning av TV-program och internetsidor och annan information kroppen behöver.
- Att massvis med sjukdomar och problemen med dessa ökat senaste tiden, när lågkalorikost (och hälsosam mat) har kommit mer och mer. T.ex pest, mässling, röda hund, kolera, religion, galna kosjukan, EcoDriving... ja, allt möjligt.

Så visst finns det fördelar för vanligt folk med vår naturliga föda. Men...
... Är det till för idrottare. Kan man verkligen prestera bra om man inte äter vanlig mat?
- En enkel tanke är: Okej. Vad fungerar kroppen bäst på. Jag har just sagt att det borde vara fika. Då borde ju den kost som kroppen fungerar bäst på och är bäst anpassad för, också vara den kost man presterar bäst med. (Jag ska återkomma till idrottsliga fördelar i senare inlägg)

Våren -09 var jag så oseriös med träningen att det var riktigt illa. Därför började jag dra mig åt FIKA-hållet. Skära ner på riktig mat (inga mängder med frukt) och dricka mer kaffe (rätt kaffe: svart kaffe). Jag tog inte bort allt dock utan bytte ut det mot godis med fruktsmak. Det verkade fungera väldigt bra. Jag klarade mig, så när som på en liten släng av bitterhet p.g.a. slarv, ifrån alla sjukdomar och kände att motivationen kom tillbaka. Jag fick bort mina svackor på träningspassen (varför kan ni läsa mer om senare), jag fick inga sura (bara söta) uppstötningar när jag sprang, jag blev mycket piggare på dagarna trots massvis med fest kvällen innan. Jag mådde bra!

Lyckan kom och inför sommaren var jag i toppform. Jag åkte på Jukola i Finland och presterade. Men där kom en liten vändning i kosten. Jag kunde inte fika exakt vad jag ville. Det blev 3 dagar av fikat som bjöds. Efter Jukola blev jag sjuk i 2 dagar (!!!) trots att jag halsade Mintuu på båtresan hem samt att försöka ta till förebyggande åtgärder (funktionärskaffe). Senare under sommaren sprang jag O-ringen och fick även där finna mig i fikat som serverades i husvagnen. Jag fick ont i foten(skadekänning) under O-ringen, dessutom blev jag på dåligt humör igen i 2 veckor (!!) efter O-ringen. Efter det fick det vara nog och jag kan nu glädjande börja höstterminen i Sandviken med min egna kosthållning. Dock med mindre vikt och en lätt känsla av medvetenhet. Jag tror inte att det var ett sammanträffande med sjukdomarna, även om resor/tävlingar säkert tärt en del på kroppen, så tror jag FIKA-kosten skulle hållit mig frisk.

Nu har jag gått på FIKA-kosten ännu hårdare och striktare än tidigare. För jag är mer övertygad nu. Bland annat efter att ha läst Lars Elgklous bok "Kaffeboken", som går in på allt detta grundligt och förklarande. Han beskriver dels fikats betydelse och sedan fördelarna för elitidrottare, hur allt påverkar våra hormoner och hur man ska träna smart! Boken finns att köpa från en bokhandel, vilket jag rekommenderar varmt att ALLA bör läsa.

Till en början kan ni också gå in på www.kaffeinformation.se och läsa mer om kaffe, bakgrunden och varför just du ska dricka kaffe.

Denna kost är till för alla, elitidrottare, motionär, bantare, sjukling, gammal, ung. Det är ingen "ny" trendig diet utan det är helt enkelt gott som fan.
Det finns 1000-tals med exempel där människor upplever hälsoförbättringarna och fördelarna med fika och den växer ständigt.

Jag ska fortsätta med vidare inlägg om några av mina grundtankar som ger större förståelse och som ger logik i alltihop.

Undrar ni något är ni mer än välkommen att ställa frågor. Det mesta finns att läsa till sig på hemsidor:

Fikakommissionen - En ledande sida för fika med experterna i samarbete.

(OBS! Inlägget är saxat med viss redigering från tynne.at-photo.se)

Det har samlats en ganska mäktig hög med kartor ifrån sommaren. Kartor som jag av olika anledningar inte har scannat och QR:at. Mest för att jag helt enkelt inte orkat, lika lite som jag orkat skriva träningsdagbok. Fyllde iallafall i den häromsisten med en månads träning. Drygt. Men något som är ännu drygare är att scanna alla dessa jävla kartor. Och sedan QR:a dem. De är utan tvivel ett långgående projekt. Det kommer ta tid. Jag skulle kunna byta ut mitt projektarbete mot det här och ändå inte hinna vara klar tills jag tar studenten.

Men det är väl bara att sätta igång antar jag. Beräknad tidsplan: Nu till 2040.

SM närmar sig med stormsteg och jag kan väl säga så mycket som såhär - jag slår underifrån. Jävligt långt underifrån. Från Marianergraven upp mot Mount Everest.

Men det som är så jävla härligt är

att jag har gjort alla misstag som går att göra den här säsongen.

It's time to open a can of whoopass!

Gick under natten från augusti till september och känner mig lite vemodig. Sommaren är ju en härlig årstid. Hösten har en tendens att framkalla ångest inför en kall och jävlig vinter. Däremot har hösten också en tendens att framkalla några extra timmar i träningsdagboken. Dock väntar jag lite med det. Räknar just nu ner till SM, närmare bestämt 19-20 september i trakterna runt Strömstad. Håller på att få in formen i kroppen och flytet i huvudet. Detta göres såklart bäst på lugna fina pass i skogen med karta. I alla fall den här veckan. Kör några korta fina intervallpass också. Man kan ju inte bara njuta.

I ärlighetens namn ska jag nog säga att det ska bli skönt att få det överstökat sen. Den här månaden bjuder ändå på utmaningar så det räcker. SM-helg 11-13:e och 19-20:e. Lidingö veckan efter. Däremellan teori och uppkörning.

I oktober får man äntligen slappna av lite. När man inte tränar skiten ur sig såklart.