Ska det va' så ska det! Kosta vad det kosta vill! Mot Sherwoodskogen!

Eller för att tala klarspråk. Har man sagt att man ska springa 20 km, så ska man fan springa 20 km också. Även om det är motvind hela vägen.

För min del var det inte tal om motvind. Eller... Ingenting alls egentligen. Bara lite dålig planering.

För att få i sig några kilometer innan Lidingöloppet tyckte jag att det passade bra med en lugn distans idag (inatt). Såklart efter en del skolarbete som legat och dragit i några veckor. Och matlagning.

Således var klockan ganska sent när jag stack ut. Jag tror jag hade ljus i 20 minuter. Sen var det alldeles mörkt. Mörkt och kallt. Som i Skinnskatteberg ungefär.

Att dessutom rundan, som jag kollat upp på Eniro, inte alls är 22 kilometer, utan 16, gör ju inte det hela bättre. Var fan tog de andra sex kilometerna vägen? Eniro bör verkligen få tummarna ur arslet och sluta upp med att göra kassa reklamfilmer och sköta sitt jävla jobb.

Så när jag närmar mig Norrsätra och märker att jag bara sprungit 16 km så blir jag lite... Ja, lite purken. Så hemmets trygga vrå och TV:ns väna värmeutstrålning fick vänta. Jag skulle fan ha mina jävla 20 km!

Så då tog jag några varv runt Norrsätra innan Garmin äntligen kunde visa 20,02 km.

Thomas Wassberg, du kan gå och duscha!

Satte nyss i mig en, till två, till tre tallrikar köttbullar med rårörda lingon och mos. Tillsammans med några liter gräddsås. Dock var det inte köttbullar. Mer riktade åt pannbiffshållet. Men ändå inte. Köttklumpar kanske det var?

In any case så påminde det mycket om Jukolabåten på ditresan, då man alltid tar en tallrik köttbollar med mus. Skillnaden var väl att istället för 15 eurosar betalade jag idag i runda slängar 6,90 SEK.