På dagens cykelpass hade jag inte bara min morbror med mig, utan även två av hans forna cykelkompisar och, icke att förglömma, Moder Jord. Däremot cyklade hon mer emot oss än med oss.

Det började lätt med lite regn och hederligt rusk men kom att bli så mycket mer under resans gång.

Efter ett tag öste det ner som om himlen öppnat sig och vi gjorde en avstickare under taket på en bensinmack i några minuter för att söka skydd från missilregndropparna som var inställda på deadly fire.

Efter några minuters disskuterande huruvida vi kunde fortsätta utan att se ut som durkslag när vi var hemma, beslöt vi ändå att vi inte skulle vika ned oss för lite vatten.

Efter några kilometer benådade sig regnet över oss och vi kunde cykla vidare i gränslandet mellan liv och död. Men vad vi inte anade var att det på spurtkilometerna väntade en storm så fruktansvärd, så otyglad, att den skulle få den mest erfarne sjöman att skita ned sig.

Med sidovindar som slet i oss och hagel stora som tennisbollar som bombarderade, kunde vi inget annat göra än att trycka på för kung och fosterland genom det kuvade landskap som låg framför oss.

Lyckligtvis klarade alla sig hem levande och själv kunde jag avnjuta en lång varmdusch för att tina upp de kroppsdelar jag tappat känseln i.

Jag kunde senare konstatera att det var jävligt kul det här.

Idag sätter jag mig upp på cykeln igen. Lite mer blåst idag, däremot mindre träning innan. För att inte säga ingen träning innan. Det är bäst så. Jag blir nog trött ändå.

Någon kan väl vara lite hygglig och hämta upp mig på lassarettet sen? Tack.

Konceptet kakfrukost, ett mycket lyckat koncept om jag får säga det själv, syftar på att under dygnets tidiga timmar äta kakor istället för mackor. Konceptet är såklart mycket mer lyckat än Oboymorgon och ljusår ifrån en vanlig frukost. Till detta serveras självklart en stor kopp microvärmt kaffe från dagen innan tillsammans med en näve chips som fått stå och lufta under natten.

Sedan kan man gå och erövra dagen. Breakfast for kings!