Idag kände jag på distanspass igen. Var ute och hängde kontroller inför kommande träning i ungefär 2,5 timmar. En del var såklart stillastående med kontrolluppsättning och allt vad det är och jag får nog skamligt erkänna att det heller inte gick så speciellt fort alla gånger. Men jag var riktigt sliten. Gårdagens cykelpass, som förövrigt påföljde ett orienteringspass och egentligen var ett duathlonpass, kändes i benen.

Därför hoppas jag att morgondagen erbjuder en fin distansdag på rullskidorna. Ska testa på att köra lite plyometriska övningar på det för att förbättra löpekonomin. Får se om det är något att satsa på eller om det bara är nåt jävla hokuspokus.

Blev förövrigt inbjuden till ett till cykelpass i helgen. Eller utmanad kanske är ett mer passande ord. Hur som helst ligger jag i hårdträning inför det. Upp på hojen igen alltså. Ser fram emot att få öppna upp de skavsår som så sakteliga börjar växa i ljumskarna.

Livin' the dream! Whoa!