Jag var nyss ute och slängde pengar i sjön. Först var jag tvungen att borra hål i isen innan jag kunde slänga i pengarna men nog fan slängde jag i dem. Med andra ord; jag tog nyss en körlektion. Vilket gigantiskt slöseri med pengar och tid.

Men det var väl rätt skönt att få ett kvitto på vad man behövde göra mer. Fotarbete och rattning. Vad rattning har för betydelse för någonting kan jag inte sätta fingret på. Skitsamma.

Det var en äcklig liten bil iallafall. Man märkte fan knappt när man gasade. Den var allmänt äcklig på alla sätt och vis. Tacka vet jag Forrden.

Blev förföljd av polisen ett tag också. Men tack vare min list skakade jag av mig de jävlarna.

Det blir en liten ändring i konceptet. Nu när tävlingssäsongen bara är någon månad borta så har jag tänkt lite på överången mellan distans och tempo. Ett distanspass skall bytas ut mot ett intervallpass styrkan ska bli mer löpinriktad osv. Så istället för att köra en ren mängdvecka så blir det ett annat program. Varannan dag ska vara distansinriktad och varannan tempoinriktad. Det kom jag på när jag var ute på dagens andra distanspass och grät för att mina ljumskar blivit omvandlade till sandpapper. Så känns det. Men det är ingenting som inte lite vaselin kan lösa. De tre V:na. Vilja, Våld och Vaselin. Det löser allt. Kom ihåg det, barn.

Jag tänkte bli timjägare den här veckan. Två pass varje dag med ett minimum på tre timmar/dagen. Har inte haft en mängdvecka sen jag var i Idre som bjöd på nära 25 timmars gråtande över söndertrasade ljumskar och blödande benmuskler. Jag tänkte avsluta veckan med firande av anmälan till Lidingöloppet. En prolog. 30 km running. På asfalt för att göra det hela lite jävligare.

Men idag blir det distans gånger två. Först skidor. Sen löpning. Imorgon tror jag mig vagt se ett distanspass plus en medeldistansbana i högt tempo. Vi får se.

Pain is temporary. Quitting lasts forever.

När man kommer hem efter ett träningspass med vetskapen om att man inte behöver göra någonting alls mer. Man har gjort sitt för dagen. Man tar en lång, lång dusch. Man bränner huden. Kokar den till röd nyans.

Sen tar man på sig myskläder. En sunkig t-shirt med eller utan byxor. Utan för bekvämlighetens skull om man har golvvärme. Annars de tjockaste jävla mjukisbrallorna man har plus långkalsonger. Sen så tar man sig en kopp kaffe och lite tårta. Man hittar några kakor i frysen. Tar en kopp till. Man sitter vid datorn och teven är på i bakgrunden. Tar sig en titt på Lång-SM kartan och drömmer sig bort till barmark och icke-heltäckande klädsel. Skriver träningsdagbok, spelar Halo. Man har ingenting att göra mer idag.

HELVETE! SATANS JÄVLA SKIT! JAG HAR INTE SKICKAT IN 40 ENGELSKA GLOSOR MED ÖVERSÄTTNING OCH ENGELSKA SYNONYMER. INSATTA I MENINGAR!

SATANS HELVETES JÄVLA SKIT!

Äsch. Det får vänta tills imorgon. Det är ju för fan lov.

Det var min farbror som gifte sig igår. Kul för han. Men jag vet inte om jag är så förtjust i att sitta i ett hörn och glo på folk jag aldrig träffat förr som super sig fulla. Utan mig!

Höjdpunkten under gårdagen måste väl varit när bröllopsparet skulle kyssas och prästen sa; "den där var dålig, den får ni ta om."

Om det var planerat eller ej lämnar jag osagt.

Eftersom jag kom hem mitt i natten så blev det sovmorgon till halv ett. Därefter har jag spelat Halo fram till nu. Ska väl ut och träna nu. Hur fan jag nu ska orka med det. Lite kaffe borde göra susen. Fick hem lite bröllopstårta också. Breakfast for champions.

Fyfan vad tråkigt. Jag vill hem. Men jag kommer bli kvar här hela jävla natten. Usch

Ska på bröllop nu. Vad ska man göra? Ska man applådera? Ska man invända mot äktenskapet?

Vågen?

w

Jag är ny på det här.

Slutet på praktikveckan har då passerat och jag söker efter någon sorts form av sammanfattning i mitt inre. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det var kul och så och jag tycker fortfarande att det är något jag vill hålla på med. På vissa håll överraskade jag mig själv. Både positivt och negativt.

Men jag kan ändå tycka att det var något som inte kändes helt hundra. Kanske var det de många minuterna, som måste blivit timmar, sittandes framför data-skärmen, ögnandes igenom sida efter sida bara för att jag inte kunde redigera mina texter. Skriva dem kunde jag. Inget problem med det. Problemet kom snarare när man skulle få in skiten i tidningen. Nåt jävla program med massa skit. Bilderna var ett jävla fenomen det också. Det faktum att de använde MAC hjälpte då fan inte till. Har aldrig suttit vid en MAC förut så jag kände mig jävligt lost. Därför gick mycket tid åt till att glo på DN och Aftonbladet. Är jävligt allmänbildad nu. Fråga mig vad som helst så ska jag svara utan att googla. Ni har mitt ord.

På DN gick det att följa Pirate Bay-rättegången. Alla skriver redan om det så jag tänker fatta mig kort. Jag tycker bara det är komiskt. Att åklagarna inte fattar att de famlar i mörker. Att de inte uträttar något. Även om de skulle fälla TPB. Nya kommer dyka upp. Nya finns redan. Det går inte att stoppa utvecklingen. Så jag fattar inte varför de inte ger upp. Det finns bättre saker att slösa tid på. Det torde vara någon som blir våldtagen eller något annat vettigt i det här landet. Det kanske är bättre att slösa tid och pengar på ett sådant fall än på folk som är åtalade för 'medhjälp vid upphovsrättsbrott.'

Men vad vet jag. Känns bara som om det inte finns någon logik i det överhuvudtaget. Vet ni vad den här rättegången är? Det är en mediajippo. Underhållning. Det är vad det är. Det är inte mycket juridik. Det är för fan en jävla dokusåpa. Om fem år kommer vi se det här som tv-program, believe you me. Precis som Knutby-serien. Självklart nedladdningsbart på TPB. Inte fan kommer den läggas ned.