Bättre praktikplats har jag aldrig varit på. Jävligt kul faktiskt. Som att sitta och skriva blogg på kontor. Och få betalt. Så är inte fallet för mig men om man ser det i ett yrkesmässigt perspektiv. Hann med några referat, en krönika och två insändare. Ingen kommer publiceras i tidningen utan var bara övningsuppgifter men inte var det tråkigare för det. Så är livet som journalist. Som att skriva blogg och få betalt. Inte som Blondinbella och annat värdelöst tjafs utan som en samhällsnyttig tjänst. Härligt.

Idag blev det skidtävling ute vid Tränstagården. 1 mil lite drygt. Stakning hela vägen.Ungefär lika roligt som att köra på en skogsväg och vända, köra tillbaka och vända igen. Banan kördes på en skogsväg och vände, körde tillbaka och vände igen. Kul. Platt utav bara helvete.

Redan innan tävlingen kände jag att det inte var tillräckligt. Därför blev det löpning i moderat tempo ut till TC, ungefär 12 km från mitt hus.

Imorgon är det praktik. Bärgslagsbladet i Köping. Minnena från när man satt på en stol och kollade på när man var på andra praktikplatser kommer tillbaka till en. Till alla vuxna som läser det här; detta är vår generations syn på arbetslivet. Sitta på en stol och glo. Inte undra på att ekonomin går åt helvete.

Vi håller på att snacka om Einsteins alla jävla upptäckter i fysiken. Tiden går olika fort beroende på hur fort man kan åka skateboard. Samma med längd. Och massa. Själv tycker jag att det är lite förvirrande...

Imorgon arrangerar skidklubben 6-klubbars, en skidtävling för 6 klubbar som namnet antyder. Min pappa är tydligen någon form av funktionär för han har lyckats leta fram ett startur. Ni vet den där jävla klockan som låter när man ska starta. PIP-PIP-PIP-PIP-PIP-PIIIIIP. En sån klocka har han hittar. Och nu testar han om den funkar. Om och om igen. Och varje gång den där jävla klockjäveln låter så spänns hela min kropp. Precis som innan tävling. Jag kryper ihop i attack-position och är fullt beredd att kuta rätt in i skapelsen. Sen inser jag att jag sitter vid datorn och inte står ute i skogen en varm vårmorgon i april. Jag blir lite ledsen av det.

Skidpass avklarat. Ingen Big Deal. Solen sken så man trodde det var vår. Det var inte vår. Kylan påminde en allt om det. Det kan ni ge er fan på att den gjorde. Funderar på att sticka ner till ICA och köpa Alla hjärtans dag godis till mig själv. Det finns ingenting jag älskar mer än godis. Och mig själv. Så det är ju passande. En delicatoboll slinker nog också ner. Det är kärlek det.

Idag blir det skidåkning. Vad annat kan man göra i det här jävla skitklimatet? Minus fem grader solsken och snö. Inte fan kan man orientera då.

Ge mig en pissig jävla natt-tävling i fem plusgraders regn i snöfri kuperad mörk jävla urskog med en 20 lumenlampa. Det är kärlek det.

Kollar på vädret och ser att även morgondagen bjuder på ständig kyla. När ska det här helvetet ta slut egentligen? Nog för att man inte kunnat klaga på vädret den här veckan då solen har lyst på. Och tur är väl det då temperaturerna ändå lyckats sjunka nåt så djävulskt. Sitter och väntar, längtar, på den där varma pusten från söder som sveper in över landet så att temperaturan kan stiga. Vore det inte fint med plusgrader. En ynka liten plusgrad bara. Varma vindar som inte blåser genom ben och märg och sakta men säkert inte bryter ned hela min person. Snälla låt mig få fortsätta leva. Snart tar jag livet av mig. Det är så jävla kallt.