Det blir en liten ändring i konceptet. Nu när tävlingssäsongen bara är någon månad borta så har jag tänkt lite på överången mellan distans och tempo. Ett distanspass skall bytas ut mot ett intervallpass styrkan ska bli mer löpinriktad osv. Så istället för att köra en ren mängdvecka så blir det ett annat program. Varannan dag ska vara distansinriktad och varannan tempoinriktad. Det kom jag på när jag var ute på dagens andra distanspass och grät för att mina ljumskar blivit omvandlade till sandpapper. Så känns det. Men det är ingenting som inte lite vaselin kan lösa. De tre V:na. Vilja, Våld och Vaselin. Det löser allt. Kom ihåg det, barn.

Jag tänkte bli timjägare den här veckan. Två pass varje dag med ett minimum på tre timmar/dagen. Har inte haft en mängdvecka sen jag var i Idre som bjöd på nära 25 timmars gråtande över söndertrasade ljumskar och blödande benmuskler. Jag tänkte avsluta veckan med firande av anmälan till Lidingöloppet. En prolog. 30 km running. På asfalt för att göra det hela lite jävligare.

Men idag blir det distans gånger två. Först skidor. Sen löpning. Imorgon tror jag mig vagt se ett distanspass plus en medeldistansbana i högt tempo. Vi får se.

Pain is temporary. Quitting lasts forever.