Jag tror att bakterierna börjar ge upp. De har insett att de kämpar mot en överlägsen motståndare. Dock har deras belägring lämnat stora skador efter sig. Mest mentala. Men ur askan stiger jag likt en Fenixfågel redo för nya tag. Hade inte ont i halsen idag utan var mest förkyld och hostade under morgontimmarna. Tog det lugnt trots det för att vara extra säker. Får se hur det känns imorgon. Eventuellt blir det jogg. Jag vet inte vad det är men jag väljer att se positivt på att jag blev sjuk. Innan kände jag en stor svacka i motivationen och behövde få en push för att påminnas om vad det var jag höll på med. Var jävligt förbannad ett tag för att träningsmönstret bröts. Tar det som ett bra tecken. Att jag bryr mig. Nu översvämmar jag av träningsabstinens och vill inget hellre än att komma tillbaka. Hitta viljan som jag hade i oktober/november. Och kontinuiteten i december/januari. Blanda ihop de två till en skön mix som räcker in i tävlingssäsongen. Tillsammans med bättre kännedom om när jag ska lära mig att inte säga åt kroppen att hålla käften när jag märker att något inte känns bra kan bara leda till sköna svar på hösten och vinterns träning. Om bara det här jävla snötäcket kan försvinna så man får sig lite riktig orientering. Jag hatar verkligen vinter. Jag blir väldigt äcklad av den.