Läses här

Den känslan känns just nu något underskattad. Ångest räcker inte till för att beskriva det jag känner. Jag är mer förbannad. På mig själv. För att jag inte. Uträttat. Ett. Jävla. Skit. Under. Hela. Jävla. Lovet.

Jag har fått allting serverat på silverbricka och mina föräldrar måste slagit något sorts rekord i curling. Det här är fan inte bra. Den väska jag hade med mig som var packad med skolböcker och som max hade tagit två dagars koncentration har legat orörd och samlat damm och pepparkakssmulor i ett hörn medans jag skrattandes kollat på den mumsandes på pepparkakor och sagt; " Där kan ni ligga, era jävlar. Håll käften!"

Håll käften sa jag nog mer till mig själv för man kan ju inte stå och tala med skolböcker, då är man ju helt galen-crazy.

Och nu är jag trött på den här jävla vintern. Det har varit lite ljummet i några månader och nu kommer en köldknäpp på minus svinkallt helt utan förvarning. Varför då? Det är de där jävla elbilarnas fel, det är vad det är. När jag skaffar bil så ska jag köpa en jävla Hummer med 186 liters tankjävel och sen ska jag köra några varv runt kvarteret på söndagskvällarna för att lugna ångesten. För varje varv så stiger jordens medeltemperatur en grad och till slut kommer vi få ett hyfsat väder här i Norden så man kan gå utanför huset utan att pungkulorna ramlar av.

Dagens träningspass var en smärtsam historia. Hela dagen har jag haft ont i huvudet och det följde med hela träningspasset. Detta påverkade nog mitt beslut om dagens träning då det i planeringen stod "öppen för förslag..."

Hade jag haft möjlighet till att göra något annat än just löpning så hade det kanske känts som om jag uträttat något idag. Istället blev det 36 minuter jogg i skog. Annars så har jag ätit bullar och sockerkaka idag.

Vad har ni gjort?