Varför i helvete är det Sex and the city från 18 till 23 ikväll på 3:an?

Jag bli så jäääävla förbannad

När jag vaknade klockan 12 imorse insåg jag till min stora fasa att jag inte ville orientera idag. Inte så jävla konstigt när man är hemma i Köping och inte har bil och närmsta skog är ett jävla kalhygge.

Så därför passade jag på att rasta Daccordin i härliga 56 minuters cykling i motvind. Självklart valde jag rundan som fick minst medvind medvetet och självklart hade jag ju planerat att vara rejält seg i benen inför morgondagens Midsommarlopp.

På tal om Midsommarloppet så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag rygga på Mårten Olsson så länge jag orkar tills blodet sprutar ut ur öronen på mig eller ska jag bara köra själv och sikta på under 30 min på en 8 km bana?  

Livet är fyllt av svåra val...

I sann, sällan skådad bitterhet tänkte jag  skriva till en liten reseberättelse om årets Jukola Viesti. Och för er som undrar vad fan i helvete det är för nånting så kan ni ta er i Mumindalen och ovetandes sitta och muttra över orienterarnas sorgliga liv.

Avresa med bil från Köping på fredag eftermiddag mot Finland. Redan i Stockholm går det åt helvete och vi kör fel. Det börjar bra det här.

Väl på båten fick man sig en bit mat och sömn på väg till årets största folk/orienteringsfest.

På lördagsmorgon fick man stå i kö. Stå i kö, i väntan på att slänga i sig Kahvi och Fruttilainen innan man sprang ner till hytten och packade det man hunnit packa upp ur den vattentäta väskan. Här bittrade man till sig över alla idioter som inte fattade att det var fullsatt på frukosten, gick fram i kön och sa att dom hade biljett och borde få gå in. Är det ingen annan på båten som har biljett kanske dumjävel?

När vi sprungit ner till bildäkki så bilade vi iväg genom Finland. Det mesta var väl mest en jakt på andra bilar från vår klubb som visste vart vi skulle. Men fram kom vi. Ett halvt dygn innan start på herrkavlen. Hur dödar man tiden? Spelar bajsfarbror, snackar skit, bittrar till sig ordentligt, äter mat och sover. Sånt som kan förvänta sig av orienterare med för lite sömn i kroppen.

Startskottet gick kl 23.00 finsk tid. Personligen var jag inte uppe och kollade. Jag sov sött i min sovsäck, men erfarenhet, sunt förnuft och andra människor säger att det var kaos som vanligt. 1500 människor med pannlampor som kutar in i den finska vildmarken. Det är få förunnat att se det!

Vid 04-tiden (fortfarande finsk tid) gick jag upp för att kolla in läget för min sträcka. Eric, sträckan innan mig, satt i tältet och tuggade i sig en futtig liten vit macka och jag konstaterade att en sovmorgon sitter aldrig fel. Kl 05 gick jag upp och började ladda inför min dryga milen långa bana. 2 mackor vitt med smör, en twix, en geisha och ett äpple. Kände mig fortfarande inte pigg eller taggad för dagen. Kahvi i Kahvio fixade det och jag mådde som en prins efter 2 toalettbesök.

Äntligen dags för min sträcka. Det var en skräckupplevelse i början då jag trodde att det skulle vara skitterräng, visar orutin och bommar första kontrollen. Skärpte till mig resten av banan och upptäckte till min förtjusning att det var fiiin skog och orienteringen flöt på. Gick medvetet ut snällt och lugnt för att attackera på slutet och få en grym löpning i tallheden på slutet. Konceptet funkade och kontroll efter kontroll spikades. Bitterheten gled sakta framåt efter insikten om 26 stämplingar med jävla emithelvetet och jag bommade en kontroll på slutet för att ett litet skjul, fullt synligt från min kontroll inte är med på kartan och jag svor högt över finnefarbrorn som inte kan rita ut skjul på kartan, emit och min egen klantighet. Någon grym ökning på slutet blev det inte men fortare gick det och klunga efter klunga försvann bakom mig och jag plockade många placeringar. Väl i mål skickar jag ut Henrik Holmqvist som tar hand om sista och längsta sträckan medans man själv sitter och skrattar gott i bastun åt stackarna som tackade ja till det. En positiv överraskning efter duschen var ju att alla kläder i den vattentäta väskan är blöta och omgivningen fick utstå en strid ström av bittra kommentarer. Som sig bör efter ett avklarat och regnigt Jukola.

Nu var det bara resan hem kvar som brukar vara ett ordentligt sjöslag och inte blev man besviken i år inte! With the hi-hi-ho and the hi-hi-hey...

Men jävlar vad besviken jag blev när vi inte fick buffé! Det är ju nästan så man gråter ögonen ur sig. Blir det ingen nästa år följer jag fan inte med.

I bilen hem till Köping bittrade man till sig på den konstanta ombyggnationen av E18 mellan Västerås och Köping.

Karta över tävlingen blir det inte. Fick med en jävla tapet med 200 kontroller som inte får plats i skannern. Så ni får helt enkelt fantisera ihop hur jag sprang.

Ännu en helg i bitterhetens tecken är alltså avklarad. Och hårda män kör långpass ikväll!

En liten kort update. Kommande vecka kommer att fokuseras på att avsluta skolan och ladda inför Jukola med lätt träning. Veckan bjuder bland annat på paintball, kost-föreläsning och städning av lägenhet. Sen är man klar med första året.

Efter Jukola ska det tränas så in i helvete så jag vet inte om jag kommer ha tid med allt. Måste nog skriva en planering. Blir inte mycket chill på donken med grabbarna. Men en och en annan gång ska väl hinnas med.

I min träning inför O-ringen i Sälen ingår 2 besök i Idre för en hård träningsvecka + en helg, tunga ol-pass, cross-träning á la cykel och mossintervaller, 4x4, 15x15, och ett antal Coopertest för att komma tillbaka på rätt köl igen. En genomkörare lär man ju få på Midsommarloppet där man borde få nåt sorts värde på hur jag ligger till jämfört med förra året.

200 m-intervaller imorrn kanske? Eller nåt. Vi får se hur det blir. Det skulle ju inte vara helt fel. Tisdagen kan det bli vad som helst på. Onsdagen, rullskidor. Torsdag kan bli ett fint ol-pass eller vila.

Hittills går det ju jävligt bra med planeringen.

Kartprov Jukola... Ryktas om fin tallhed första minutrarnas löpning och sedan tät oframkomlig djungel. Hmmm. 

Att dessutom inte ha duschat sen torsdagen känns ju väldigt mysigt.

Helgen tillbringades på en åker precis utanför Edsbyn. Och nu snackar jag åker mitt ute i ingenstans. I en husvagn. Jag skulle kunna gå in på hur jävla mycket jag hatar det men jag pallar inte. Orken finns liksom inte där. För jag är trött och seg. I torsdags sprang jag cooper-test och bröt efter halva för att jag fick ont i bakre högra låret. Mot kvällen var det 60/70-talsfest och man mådde ju som en prins dagen efter. Upp tidigt, packa väskan åka bil och tävla. Hade haft ont i halsen på morgonen men jag bestämde mig för att visa kroppjäveln vem det är som bestämmer och jag tog mig runt H21-banan. Även om man fick skämmas efteråt. Tävling dagen efter också. Träning idag. Och det finns en enkel sanning som jag lärt mig uppskatta den här helgen och som jag tänker på nu innan jag ska fixa käk och ta ett lugnt fint joggingpass med happy ending.

Det var inte segern jag ville åt, det var kampen

Varför går jag NV? Jag kan inte tänka mig en känd/rik person som gått NV. De har gått samhäll eller estet. Om de ens gått i skolan. Och nu talar jag om average-kändisen på Stureplan. Andra stjärnor som Timell lär väl gått bygg. Bosse Bildoktorn, fordon. Men NV?

Bara smarta personer går NV. Och att vara smart är inget man tjänar pengar på. Och jag är inte ens smart.

Hur fan går det här ihop?!

Jag satt och funderade över hur en riktig livsnjutare har det och jag kom på att en livsnjutare vill man ju inte vara! En livsnjutare enligt min definition är en människa som njuter av göra saker. Bestiga berg, hoppa fallskärm etc. Själv njuter jag av att inte göra saker. Just nu sitter jag på balkongen och bloggar och funderar på livet. Markoolio spelas i bakgrunden och om jag någonsin skulle ta till mig en syssla så skulle det vara att köra korta ryck på gräsmattan utanför.

goran wetrensky och Slinkarn assisterar med gott mod, kommentarer och intellektuella disskusioner om vilka som egentligen är snyggast på olgy.

Vinden blåser svagt i trädkronorna, fåglarna kvittrar och livet känns underbart. Förutom det där jävla provet imorgon. Fysik. Fyfan.

Nej en livsnjutare är jag inte. Jag är en glassare. Ibland.