Jag är precis hemkommen ifrån ett hårt och bittert nederlag. Midsommarloppet 2008. Vilket jävla misslyckande.

En 8 km bana där jag gick bra första kilometern innan jag väggade som vanligt. Sprang på 30.56 typ. Förra året sprang jag på 30.38 Det visar ingenting säger vissa och att alla har en dagsform men jag har tamejfan sprungit sämre på allt i år jämfört med förra året. På coopers är jag också 20 sekunder sämre. Har mina glansdagar tagit slut? Det känns som om min forna fart har ett bäst-föredatum som gick ut ungefär vid årsskiftet. Ska jag acceptera det? Att jag helt enkelt aldrig kommer bli så bra som förra året? Att jag helt enkelt är slut och kommer tappa 20 sekunder på mig själv varje år? Kommer jag bli en sån där gubbe som sitter i bastun på tisdagskvällarna och talar om att "jo minnsann 2006-2007 då var jag en riktig hejare på att löpa. Och det vill inte säga lite det!"

Det är många frågor just nu. Är jag övertränad? Undertränad? Har jag fått astma? Har jag för dåligt HB-värde? Jag känner mig helt värdelös. Det finns ingen anledning att fortsätta längre. Jag lägger av.

Om ni undrar var jag är så duschar jag i fosterställning och gråtrunkar över mina pinsamt sorgliga resultat 2008.