Tog idag beslutet att vara med på Uppsala Löparklubbs torsdagsträning, trots en ganska blöt gårdagskväll på Orvars. Det var Uppsala LK som arrangerade Kung Björn-loppet i helgen.

Dagens träning var dock inte mycket att orda om. Men det var dock trevligt och på en lagom nivå för dagen. 12 km efter ån i Uppsala bort och upp på åsen på vägen hem. Det landade på 63 minuter lugn och fin löpning. Det infann sig dock en ganska påtaglig fartökning mot slutet. Om det var mitt fel eller inte lämnar jag osagt.

Jag blev även inbjuden att springa fler träningar. Lördagar var avsatta för Kenyanska slottsrundan. Söndagar för långa hårda pass och tisdagar; kvalité.

Vi får se om det blir fler träningar med dem. Annars är det många OK Linnéträningar som också tar upp plats i kalendern. Skönt att veta att finns många alternativ i alla fall.

Inte för att jag tror att jag har någon som helst genomslagskraft i orienteringssverige överhuvudtaget. Eller att jag har någon som helst makt genom den här bloggen alls. Men jag tänker ändå stödja de flesta av mina orienteringsvänner genom att helt enkelt påstå att sporten är påväg åt helvete. Jag tror också att jag är den enda som inte behöver vara diplomatisk och kan kalla hela Orienteringsförbundet, deras styrelse och alla som har något som helst med beslutsfattandet att göra inom idrotten; för ett par jävla kukskallegnuar. Måhända har kanske några Sverigedemokrater lyckats blanda sig in i de nordiska orienteringsförbunden. För det måste sannerligen vara några av samhällenas största rikspuckon.  

Nyligen togs beslutet att Nordic Orienteering Championship (Nordiska Mästerskapen, för de som inte förstår utrikiska) ska läggas ned med omedelbar verkan. Det innebär; mästerskapet har helt tagits bort, på jävligt kort varsel, trots att man planerat en tävling i Stockholm, maj (typ) 2011. Vilket innebär att de som satsats på det helt måste omprioritera sina mål. Bland annat en av mina goda vänner, Göran Winblad. Jag tänkte därför bara nämna mitt missnöje här, trots att jag inte längre anser mig själv tillhöra varken sporten eller dess elit.

Svenska Orienteringsförbundet (förövrigt kallat; SOFT, vilket passar jävligt bra just nu...) och de övriga nordiska förbunden har gång på gång visat att de är på väg åt helt fel håll. Från en svunnen tid då två mil hårda, svåra orienteringsbanor var en realitet till två kilometer park och stad för att locka två till tre publikdeltagare till. Gertrud som råkar vara ute med hunden i nämnda park och A-lagaren som sitter på bänken vid kontroll nummer 34. Jag kan inte undgå att tänka att det ändå på något sätt är därför jag lämnar orienteringssporten bakom mig. Charmen har försvunnit.

SOFT horar ut sig för två minuter mer TV-tid om året. Mer publiklockande. Mindre banor. Visst, det är kul att fler folk kan följa sporten. Men inte till bekostnad på sportens anda; självvald väg i okänd mark! Jag är själv känd för att göra narr av orientering och det mesta som har med det att göra. Det är min sorts humor. På det sättet är jag tyvärr mentalt miljöskadad. Och det är med största möjliga kärlek som jag hatar orientering.

Men det här beslutet. Det är svagt. Det är jävligt SOFT...

Ge oss sporten tillbaka, era runkböghuven! Annars slutar det med att vi alla springer 1,5 km efter Essingeleden på enirokarta i framtiden. Jävla klåpare.