Kom precis hem efter att ha varit på Kung Björn-loppet, med start och mål beläget vid OK Linnés klubbstuga. Jag anmälde mig för att jag tyckte att det skulle vara en bra genomkörare inför Tjurruset och när jag fick reda på att det var en del av Salomon Trail Tour blev jag än mer peppad, ty jag trodde att banan skulle bjuda på lite riktig terränglöpning. Typ 400 meter startsträcka och sedan följa en snitsel rätt ut i skapelsen. Icke då. Jag möttes istället av besvikelse då banans påstådda terräng bestod utav 300 meter flis, 300 meter gräsmatta, 2 km motionsspår och resten grusväg eller asfalt.

Hur fan tänkte de där? Ett terränglopp ska gå i T-E-R-R-Ä-N-G-E-N kan man ju tycka.

Jag rullade i alla fall in på en tid av 36:57, något jag tror jag kunde gjort bättre om jag hade haft en lite mer kristen kväll igår. Bland Herrar 10K hamnade jag på en 8:e plats, slagen av endast en kvinna, Ulrika Johansson.

Kände under loppet av att det spökade lite i baksida lår på vänster ben. Nu gör det sådär lagom ont. Som det ska göra! Vill minnas att jag hade ont på samma ställe efter två mil på Lidingöloppet förra året. Kanske är det så att kroppen känner av att den ska springa dessa mil igen nästa vecka. Huvaligen.