Har väl nickat till för tredje gången idag och tycker att det hela är ett helvete. Att vakna (jag hatar att vakna, det är det värsta som finns, något som eventuellt nuvarande rumskamrater och föredetta borde veta) innebär hela tiden en liten död. För varje gång jag öppnar ögonen så hoppas jag att det ska vara tisdag eller åtminstone senare ikväll då det är något bra på tv. Planen idag var väl att jag skulle ut och springa för första gången på en vecka men jag orkar fan inte.

I övrigt har jag ända sedan 07.50 stuckit mig själv i fingret (eller ja, alla olika sorters fingrar. Man vill ju inte få punktering liksom...) varje timme och analyserat med blodsockerapparat. Känns ju sådär lagom kul.

Fan, det här projektarbetet har jag ångrat ända sedan 1 oktober. Jag mår ju inte bra.

Klockan är 02.07 och här sitter jag med ena handen på tangentbordet och andra på ku... Vi kan väl lämna det där?

Fullt nykter är jag också. Jag känner bara inte för att sova. Inte heller för att blogga egentligen men efter att ha läst igenom några inlägg från förra året så var jag bara tvungen att få ner det jag reflekterat över den senaste timmen.

Jag tycker det är jävligt kul att ha tankar och funderingar samlade här. Jag tycker det är speciellt roligt att kunna blicka tillbaka och se var fokuset låg någonstans för en vecka sedan, en månad, ett halvår och ett år tillbaka. Det kan från gång till gång vara både roligt och skrämmande att upptäcka vilken sorts person man har varit och vart man är påväg här i livet. Inte kunde väl jag veta när jag skrev några bittra inlägg förra året att jag senare skulle sitta här och försöka luska ut varifrån allt detta påstådda hat skulle ha kommit ifrån? Såhär i eftertankens upplysta tillvaro känns det ju... dumt. (Att ha skrivit dessa bittra inlägg alltså, inte att jag nu sitter här utan någonting annat vettigt att göra än att läsa inlägg jag själv skrivit för ett år sedan. Om det nu var det ni trodde.)

Sen tycker jag att det är kul ur ett språkligt perspektiv också. Vilka uttryck man (jag) använt, vilken stil man (jag) haft och hur uppläggen ser ut. (Har märkt av lite dålig jag&du-sortering på vissa håll. Inte för att jag någonstans bryr mig om det, jag tycker att det är psychomumbojumbo, bara något jag har lagt märke till.)

Så när jag sitter och inte har någonting annat för mig om fem år och jag går in och läser det här inlägget och tycker att jag är (var) en jävla idiot som satt uppe mitt i natten som en annan jävla loser så skulle jag bara vilja hälsa:

- Hej, kommer du ihåg mig? Det är jag som är din patetiska ursäkt till imperfekt. Jag skulle bara vilja påminna om att stänga av kaffebryggaren innan du går hemifrån. Glöm inte bort det! Det blir så jävla jobbigt sen när du ska diska bort det fastbrända kaffet från kannan.

- Förresten, en fråga. Har vi fått ligga mycket eller?

- Nej, jag trodde väl inte det...

Igår smällde de av Fight Club på ettan och det råkade bara vara så att jag var vaken vid denna tidpunkt och fullkomligt ointresserad av att springa, följa, kolla upp och/eller bry mig om Natt-SM. Men grattis Jakob, till ett kanonlopp (en faktor till det hela kan kanske ha varit lampan som i princip lyser upp som om det vore dag, men vad vet jag?)

Grattis till Albin också för vinsten, men ärligt talat, det var väl ingen lågoddsare direkt?

Anyway, tillbaka till Fight Club! Jag insåg igår vilken jävla schysst rulle det är, även fast jag bara sett ungefär den sista timmen de gånger jag sett den. Jag är alltså inte helt insatt i filmen. Till skillnad från Göran som i ungefär två år har lovprisat den här filmen. Han har väl sett den cirkus femtioelva gånger. Och kan avfyra citat på kommando.

Hur många gånger har man inte hört; "what a near-life experience", eller klassikern; "with a gun barrel between your teeth, you speak only in vowels".

Känns faktiskt ändå ganska relevant med denna film med tanke på torsdagskvällarna i Sandviken.

First rule of thirsday evenings is you do not talk about thirsday evenings. Second rule about thirsday evenenings is you DO not talk about thirsday evenings. However, you are alowed to cry during "Inlåst".

Ok, det här inlägget är kanske jävligt internt.

ctrl+s

Höstlovet har då äntligen dragit igång efter några veckors mental misshandel. Skönt som fan är det. Däremot ser jag inte fram emot morgondagen som kommer tillbringas i en sal med en massa andra idioter som också ska göra högskoleprovet. Känns så sjukt jävla onödigt nu men tydligen inte för några månader sedan när jag bokade det.

Nej, fyfan, jag är så bitter så jag orkar inte skriva mer.

Fysikprovet gick nog ganska bra. Fast det är väl som alla fysik- och matteprov. Det känns bra just när man skriver dem. Om det verkligen gick bra eller inte får man veta första när det hamnar svart på vitt framför en på bänken.

Har dock ganska gott självförtroende gällande morgondagens tal som jag skrev klart ikväll. Imorgon så levererar jag några väl valda kl. 11.30

Men nu väntar sömnen. Jag ska inte logga in på Facebook.

Inte för att jag på något sätt är religiös. Men ett mirakel lär nog krävas för VG på morgondagens fysikprov. Fast jag kanske inte ska bli kaxig? Förra veckans loja inställning till matte E-provet resulterade i ett IG.

Panikplugg is the shit!

Idag firade jag och Göran ettårsdagen på vårat distanspass som vi körde, för exakt ett år sedan, dagen efter Tjurruset. Det firades genom att springa samma runda. Igen. Fast baklänges. Och lite förlängt.

Efteråt mätte rundan ungefär 21,47 km. Plus minus några meter. Det var fint.

Gårdagens säsongsavslutning speglade nog rätt bra min säsong. Lite epic fail och lite hets, men ändå kul på något sadistiskt vis.

Jag bröt efter varvningen. Redan till ettan gjorde jag bort mig genom att besöka alla gafflingar utom min egen först. Därmed låg jag ganska sist ett tag. Jag beslutade mig för att bryta om jag inte var ifatt klungan vid varvningen. Hade varken energi eller motivation att fortsätta då. Och så blev det.

Något som var mindre trevligt var att det var leråker redan innan tävlingen hade börjat, att det var absoluta-nollpunkten-jävla-kallt och att vi fick vänta i en evighet på stolpskotten som bestämt sig för att inte bara springa J-cupsavslutningen, utan dessutom dra sig runt Dala-Dubbeln också.

Awesome.