Äntligen helg. Och en efterlängtad en dessutom. Förutom privilegiet att få vara kvar i Sandviken, denna ack så underbara stad (OBS! konträrmening), erbjuder morgondagen årets sista tävling.

Är inte ett dugg taggad. Vill snarare att det ska vara över. Fort och smärtfritt. Ska väl dra iväg en redig jävel till startpunkten, efter det är det pure guts race.

Intalar mig själv att jag ska sova nu, ska ju trots allt upp vid 06 imorgon.

*skjuter mig själv i hövve*

Inte alla dagar, men kanske två eller i vissa fall tre, har jag sovmorgon här i Viken. Det är ju något helt fantastiskt att de finns. Utan de skulle jag gå under.

På de här morgnarna sätter jag ändå alarmet sjukt tidigt. Typ 09.00 Men jag väntar med att gå upp till minst fyrtio minuter senare. Allt är del i min uppvakningsprocess. Det går bara inte att gå upp direkt. För mig är det fysiskt omöjligt.

Strax efteråt gör jag frukost. På grund av mitt projektarbete blir det en ganska omständig process med grädde och ägg och bacon och spenat och avocado och paprika och lök och champinjoner och fan och hans moster.

Efter det blir det chill fram till lunch då jag äter i skolan innan dagens första och enda lektion börjar.

Morrnmorrn. 

Nej, allt är en enda röra nu. En shuffle-playlist av låtar jag aldrig hört förut. Nu krävs planering - och därmed basta. Det är mycket som skall lösas. Och lite tid att göra det på. Så nu kommer en torka.

Var beredda på det.

• Kontraproduktiv

Drog igång idag med första träningen sen sjukdomens tid. Om man inte räknar 25-manna. Det kändes väl sådär. Riktigt kass start på dagen också förövrigt. Vaknade fem minuter innan matteprovet började och fick inte i mig någon frukost.

Det blir nog trevligare imorgon. Då väntar ett distanspass med lite Micro-OL av typen two men enter, one man leaves. Eller nåt. Ska bli spännande.

En särdeles slapp dag med uppvaknade vid ett-tiden och en alldeles utomordentligt tråkig tågresa upp till Sandviken med en konstant känsla av meningslöshet hela vägen. Efter det, några timmars matematik inför morgondagens prov.

Nej, den här dagen går nog inte till historien.

Morgondagen kanske?

Eftelängtat kanske? Såhär efter 25-manna känns det rätt. Startade kvällen med hemmafest och avslutade på stan på Brorsans & Syrrans. Stadig exponetiell kurva uppåt fastän det egentligen slutade ensam i sängen själv kl. 03.49 Inget fem-i-tre-ragg allltså.

Men vodkan gjorde oss vackra och det utväxlades en hel del "Ey, vem varé?" med Köpings gangstas. Fick även min jacka och halsduk utlämnad av "Gurkan" i Sveriges Värsta Bilförare. Nöjd med det.

Vad fan har ni åstadkommit?

Om ni skådar litegrand åt höger från där ni läser ser ni en klocka som sakta tickar nedåt. Nej, det är inte en självmordsbomb. Det är en nedräknare till när min projektarbetstid är över och jag återigen kan börja fika som den fikakung jag är! Själv ser jag mycket fram emot det. På det här sättet så kan ni även hålla koll på när det inträffar, så är ni fikasugna, don't hesitate to call! Då är jag er man.