Jag gör mig en liten omelett till frukost. Samtidigt visslar jag på lite Rocky. Det känns bra.

... Istället ligger jag och gonar mig i skyttegraven medan bloggen befinner sig i ingenmansland. Jag är rädd att någon har harpunerat den jäveln. Den mår inte bra, det är ett som är säkert.

Något som däremot går bra är träningen, för att inte säga ol-tekniken. Har aldrig orienterat såhär bra i början på säsongen i hela mitt liv. Det bådar gott inför kommande prestationer. Inom kort kan jag höja farten och då ska jag börja få fart på resultaten också. Något som hittills inte varit så aktuellt.

Det som krånglar mest just nu är mina fötter. Jag får sanslöst ont i dem när jag springer i ojämn terräng. Det räcker med att det ligger löv och kvistar på marken för att fötterna ska känna sig ihjälklubbade. Delvis är det ostabila vrister som jag har dragits med sedan något år tillbaka men nu börjar jag få ont i fotbladet och i tårna. Jag misstänker att det är pronationsproblem och ska så snabbt som möjligt skaffa ett par sulor som ska lösa det problemet. Tills dess får jag tejpa och springa med så mycket adrenalin i kroppen så att jag inte märker smärtan. Något som funkade på tisdagens keps-ol.

Närmast nu ligger 10MILA i Perstorp, Skåne. Avresa imorgon klockan 13.00 På lördag natt ska jag springa. Eller närmare bestämt 21.30 Det är nämligen jag som förvaltar den 13 km långa startsträckan, något som jag är mycket nöjd med. Ska ligga och trycka ut alla krafter jag har. Kände mig i sjukt bra form när jag startade på Svartnatta och då var det sanslöst lättlöpt. Perstorp är nog lite mer risigare men jag har fullt förtroende för att jag kommer ligga med bra i pannlampshavet av löpare.

• Cykel

Motivering: Finns det någon bättre sport att kolla på i soffan?

• Kaffe

Motivering: Borde klassas som grundämne

• Choklad

Motivering: Se; Kaffe

• QuickRoute

Motivering: Sanslöst kul, sanslöst nördigt

Det visar sig att mina fötter endast håller för medeldistans. Knappt då heller.

Gårdagens medel i Västerås gick från bra till dåligt underlagsmässigt. Tyckte väl ändå att det var helt okej även om det inte gick fort men det var inte direkt balsam för fötterna. Men dagens långdistans var för fan löjlig. Från skit till helvete och sen tillbaka. När det inte var stenigt så var det risigt och när det inte var någondera så var det krokig, rotövertäckt stig. Jag bröt vid sjätte kontrollen efter ungefär fyra till fem kilometer pure pain. Hur kan det vara så jävla svårt att lägga en orienteringsbana där det går att springa utan att behöva kräkas av smärta?

Imorgon är det Kjulas tävling. Där kan de iallafall ta fram en karta med några fina höjder. Har man tur finns där kanske också lite mjuk och fin mossa.

Man kan ju alltid hoppas.

...går vidare. Och vidare. Den ena dagen är den andra lik. Den andra är förövrigt lik den ena också. Dagarna är oseparerade seamesiska tvillingar.

Man vaknar vid tolv. Käkar lite. Gör ingenting. Tränar. Gör ingenting. Går och lägger sig. Att ha lov är fan ett helvete.

Tacka vet jag träningarna. Om jag inte vore orienterare... Vad hade jag haft för liv då egentligen?

Vaknade upp från fyra timmars kvalitativ sömn och gjorde mig redo för avfärd 05.35 På utsatt tid kommer Marcus och Kungen och hämtar upp mig. På vägen hämtar vi upp Niklas också. Sedan väntade en underbar bilresa på lite mer än två timmar ner mot Arkösund, så långt österut som man möjligen kan komma.

Där möttes vi av ett jätteskönt regn.

Efter en stunds väntan kom kag ut på min sträcka och kunde konstatera att jag var i paradiset och terrängen gav upphov till en hel del romantiserande uttryck som; "Om man ska dö lycklig så ska man dö här."

Orienteringen stämde bra hela vägen, förutom en kontroll innan varvning där jag letade lite för långt ner på en höjd men inga större misstag än så. Farten innan varvning fick dock lida eftersom att jag gick ut i ingenmansland och satte mer fokus på kartkontakt än att jaga.

Efter varvningen skruvades dock tempot upp då jag drog den klunga jag kommit ifatt och sedan sprang ifrån tack vare klockren orientering. Fick dock med mig en annan kille som såg till att jag inte släppte tempot och sen pissade jag ner han på spurten.

Nu. Trött. Sova.

Eftersom det infann sig en mindre obehagskänsla i vaden under tisdagens sprintpass fick jag avbryta den träningen och har således inte löpt sedan dess. Detta visade sig vara ett lyckat koncept under gårdagkvällens Svartnatta då benen var ohämningslöst pigga. Att skogen dessutom var den mest lättlöpta genom tiderna gjorde heller inte saken sämre. Gjorde en stabil insats på första sträckan. Varken bra eller dålig men det lutade mer åt det bra hållet. För trots att benen var mycket pigga så var orienteringen obefintlig. Men det blev mest häng även om jag var någorlunda med på kartan och inte var helt lost när man kom på fel spridningskontroll.

Kom in som 18:e av 42 löpare, något som jag är nöjd över eftersom att halva startfältet måste varit utländska förstasträckslöpare inför 10MILA. Att dessutom inte ha en andrasträckslöpare tillförde ju inte direkt till motivationen.

Eftersom jag kom hem vid 01.00 inatt så var det inte tal om att tävla igen nu på morgonen. Idag blir därför bara träning och uppladdning inför morgondagens Kolmårdskavle där jag denna gång inte startar utan förvaltar andrasträckan under 8,6 kilometer pure OL.