Gårdagen var en mardröm. Fortfarande något ont i huvet och allmänt bitter på omgivningen. Däremot fick jag dissekera kräftor. Och ja, man fick äta upp dem också. Således ligger nu en påse kräftor i frysen, courtesy of biologiläraren.

Träningen kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Sanslöst fin terräng där man på vissa ställen bara njöt i fulla drag samtidigt som orm hade synts till lite här och var. Fötterna var inte heller de helt med på att springa skog men tack vare total mumifiering av vänsterfoten lyckades jag iallafall springa. Däremot både förkortade jag och avbröt träningen vilket inte kan räknas som speciellt hårt.

Idag vände trenden. Upp 9.30 och snörade direkt på mig DS Racer för att dra ig ut på lite morgonjogg. Och sicken morgonjogg det blev då! Solsken och 17-18 grader pure nylon. PURE NYLON! Det går inte att slå. Det blev några backryck bara för sakens skull. På asfalt och motionsspår mår fötterna bra. Men hur kul är det att springa asfalt egentligen?