Verkar nästan som att alla håller på att bli skadade nu. Själv har jag alltid lyckats hålla mig borta från sådant tjafs. Men känner nu att även min kropp börjar bli lite naggad i kanterna. Inga allvarliga grejer, inget som jag är helt främmande för. Men det är klart att en ökning i träningen, som nu - jämfört med hösten, sätter sina spår. Senaste veckan har vaderna (benhinnorna?) känt sig lite ansträngda. Känner igen det från någon vecka innan O-ringen och det gick över, så är inte orolig. En muskel ovanför vänsterknät spökar också lite. Men tror det bara är kvar från tisdagens skidåkning.

Varför jag berättar det här för er?

Jo, jag tänkte att OM jag blir skadad, så får ni ge mig en redig jävla smäll. Var. Så sätter det lite press på mig också. För det blir ungefär 800-1000 smällar.

Gott så?

Bra, då kör vi på med en till underbar träningsvecka imorgon.

När jag väl var ute och sprang igår och minusgraderna sakta byttes ut mot nollgradigt kunde jag svurit på att det under en bråkdel av en sekund bröt ut i en ynka plusgrad. Men det kanske var inbillning.

Då, under blå himmel, löpandes på en smal strimma barmark, så var det vår.

Snöpulsandet upp till armbågarna, en kvart efteråt, fick mig på andra tankar.

Men på den där smala strimman, under bråkdelen av en sekund, så var det vår.