Ska ut i skapelsen nu. Bara mina skor och jag. Och en viss mängd kläder som skydd mot kölden. Inte ens en karta och kompass. Till skillnad från den här träningen i höstas. Efter misslyckat lång-SM kval och no final whatsoever dagen efter, blev det ett distanspass på två timmar istället, på gammal karta. Det var nog bästa träningen förra året. Två timmar njutning i fin terräng och lummiga marker. Inte för att jag vill låta som en jävla skogsmulle, men när jag kom tillbaka klagade alla, ALLA, på hur jävla skit det hade gått, medan jag själv njöt i bohusländsk natur.

Och då blev jag glad.

För skadeglädje är ju den bästa glädjen.  

Saxat från DN.se. Så kallad respektabel tidning.

Ojoj. Att man nästan gick på den blundern. Tur att det finns folk som utbildar oss vanliga drönare som inte förstår oss på stora, stygga Internet. Själv brukar jag alltid klicka på de här:

Seriöst, de som går på dessa förtjänar inte att leva.