Fredagar har eskalerat till någonting helt annat än fredagsmys nu. Fredag är meditation. Fredag är njutning. Fredag är Livet.

Fick uthärda ett litet prov imorse efter en timmes Matte Diskret, som förövrigt kommer bli legendarisk med en lärare som Anders Lönn, i Lokala Nätverk, men i övrigt har dagen inte bestått av större förbryllanden. En föreläsning i Sve C av en politisk ledarskribent på Arbeterbladet och ett kort pass RedCord i Bodegan.

RedCord.

Fy. Fan.

(Har inte riktigt skaffat mig en uppfattning om träningen då jag enbart varit med på en kort genomgång i höstas där jag konstaterade att det var bullshit. Men idag tänkte jag att jag inte helt skulle förkasta idéen, som i teorin är riktigt bra. För er som inte vet vad RedCord är kan jag bara kort säga att det är en form av Core-träning där man hänger i snören och använder kroppen som tyngd för att utföra diverse rörelser som på något vis ska vara helt överlägset. Knappast.

Efter en halvtimme gav jag upp och gick hem. Visst är RedCord jobbigt och grundtanken är väl bra, men i praktiken känns det mest bara löjligt. Då tycker jag det duger med helt vanliga gamla hederliga armhävningar, utförda på rätt sätt.)

Fast det här var ju såklart bara en parentes. *Lägger till parenteser och kursiv text*

Till middag svängde jag ihop några lövbiffsrullader innehållande creme bonjour med vitlökssmak, champinjoner och lök. Till det serverades klyftpotatis på Hedlundskt vis. Och öl - icke att förglömma.

Som avrundning på kvällen erbjudes choklad av mörkaste sort och måhända en liten, liten runk. Allt i Carl-Jans namn, såklart.