Svårt att få in i skallen att det är tävling imorgon och dessutom en ganska hård en, som kräver sin idrottsman. Har en ganska loj inställning till det hela och tänder inte riktigt till. Senaste gången jag tände till riktigt ordentligt var USM, september 2007. Sen dess har det varit dött.

Skulle vilja vara helt sjukt nervös och sammanbiten innan en tävling någon gång. Nu är det bara en kul grej. Vad jag inte skulle göra för att varje tävling skulle bli en plåga igen.

Men nu är det som det är. En fin motionsrunda i skogen. Det är vad jag har att vänta mig imorgon, inställningsmässigt.

Kroppen börjar snygga till sig efter en vecka i taggbuskarnas rike. En hel del pisksnärtar har också frikostigt givits ut av terrängen, samt ett flertal angrepp på vänster öga som tack vare upprepad våldtäkt svider vid blinkning.

Efter fyra dagar med dubbla pass blev det idag vilodag för mig med bara ett pass inkasserat i träningsdagboken. Imorgon tror jag att jag vilar helt, för på söndag ska jag springa långt. Känns inte lika långt som i somras dock. Fast skenet bedrar. Förstås.

Glömmer gårdagens eftermiddagspass i skit och helvete (beklagligen, även grannkartan till Ultralång-SM) och ser fram emot dagens förmiddagspass. OL-intervaller. Eftermiddagspasset blir ett något lugnare pass med kartkontakt. Sen är det nog dags att vila upp sig för ultran. I alla fall för min del.

Förra året; totalt jävla otränad för 20 km orientering.

I år; totalt jävla otränad för 20 km orientering.

Det blev ingen dominans för mig på spurten i måndags. En 180 graders och en 90 graders kurva förstörde det för mig som inte riktigt bemästrar kurvtagningen än. Loppet i stort sket sig tydligen redan innan start, då det överallt stått att jag har lämnat återbud och inte sprungit MEN DET HAR JAG. Förklaringen ligger i att jag glömde bort nummerlappen och blev struken senare.

Loppet räckte trots det till en 28:e plats, precis under skamgränsen. Skämdes gjorde jag dock ändå, då jag hade lite oflyt i loppets inledning och tappade spridda sekunder på några kontroller. Efter en klockren bom i det område jag visste att jag skulle bomma om jag inte koncentrerade mig hela vägen skärpte jag mig och orienterade dock bra ända in i mål.

Nu sitter jag i ett hus med lite Paradise Hotel-stuk över det hela, tillsammans med Rehns BK. Vi bytte boende och har dessutom sedan tävlingen i måndags hunnit med ett gympass, en medeldistansbana på GRÖN karta och en långdistansbana på grannkartan till helgens tävlingar vars hällar var gudomliga i vårsolens smekande.

Fortfarande snö uppe i norr va?

Jag startar 9.04 imorgon. Tidigt så IN i helvete.

Vet inte riktigt vad jag ska göra imorgon. Känns lite ovant.

Orientera själv alltså? Vad fan är det?

Efter 6.2 km snabblöpt orientering har ni på följande länk möjligheten att se något blågult flimra förbi på spurten. Fast tro inte att ni kommer hinna se vad det är. Jag informerar bara för att släta ut eventuella frågetecken.

Idag är det mellandag mellan gårdagens masstart och morgondagens medeldistans. Eftersom det arrangerades en tävling inte långt härifrån så åkte vi dit för att springa öppen klass. Jag tog Ö8 för att få en lagom lång bana på sisådär 5,4 km. Förutom ett parallellfel och någon snedtagning så var det inga större missöden. Terrängen var lättlöpt, så det var svårt att hålla igen; farten låg nästan på tävlingsfart. Kom på mig själv mitt på banan med att flåsa lite väl och lugnade ned mig. Loppet avslutades med en riktigt fin spurt på cirka minuten som jag hade 1:03 på. Precis min favoritlängd. Dessutom lättlöpt på asfalt.

Tyvärr tog jag inte hem det eftersom jag inte satsade men fick bara stryk med 2 sek av Calleberg från Rehns. Hade nog lätt kunnat gå ned under 55 sek. Men jag sparar det till morgondagen. Någorlunda lång och lättlöpt så tar jag spurten. Annars lägger jag av med orientering.

Tillräckligt med dagar tillryggalagt mellan Frankrike och tävlingspremiären utanför Karlskrona och dessutom J-cupspremiären. Jag körde med vilouppladdning och har således inte tränat sedan sista passet i Frankrike. Typ måndag. Således var det pigga ben som stod på ett snabblöpt startgärde. Jag ville bara sticka iväg men en vis man har sagt att man fan aldrig får vara först vid startpunkten. Eftersom jag hade hög fart ut fick jag sakta in lite och lägga mig på rulle bakom snygga ryggar. Lite synd att de snyggaste ryggarna inte skulle ha min första kontroll, så jag gled lite långt åt vänster mot en väg och fick dunka på den. Inte mig emot då jag kunde plocka många stackare som inte vet hur plan mark ser ut.

Jag låg med bra och överansträngde mig inte avsevärt första kartan innan varvningen, men mot slutet så tappade jag känsel i båda fötterna. Kommande kilometer var riktigt konstiga då jag inte kände hur, var eller på vilket underlag jag satte ned foten. Jag började springa lite saktare och stannade till på ett ställe och fick tillbaka känseln. Tacksamt - men jag hade redan tappat på killarna som jag var med vid varvning och dessutom blivit ifattsprungen av en mindre klunga. Låg med i några kontroller innan jag tog eget vägval på sista långsträckan. Jag tänkte att jag måste chansa. Satsa. Hur kul är det att bara hänga? Man måste chansa också.

Tyvärr tappade jag kartkontakten och kom till kontrollen jag skulle ha efter, 150 m från den kontroll jag skulle ha. Mötte där klungan jag skulle dragit ifrån, hade jag spikat kontrollen. Surt, såklart. De försvann och jag fick orientera själv och bara köra. För kort bana kvar för att hinna ta ifatt. Men kunde hålla undan för några sporadiska löpare. Fick även det stora nöjet att spöa någon på spurten. Låg lite lugnt till en början men kände ett flåsande i nacken. Ökade tempot. No strange thing. 

Det slutade på en 29:e plats i första H20-tävlingen. Kunde helt klart levererat bättre på en masstart. Men tack vare taskiga fötter fick jag släppa. Sjukt trist när det inte finns något man kan göra åt saken heller.

Karta kommer någon gång i framtiden upp i kartpärmen. 

Eftersom att det är just första april och tanken är att alla ska luras, så har denna dag varit extra vidrig. För idag förväntar sig alla bli lurade. Och då är det inget kul. Att dessutom alla - verkligen alla - har lagt upp helt sjuka påståendet på hemsidor/bloggar/sociala medier bidrar i allra största grad till vidrigheten.

Jag förstår bara inte humorn. Om jag skulle skriva att jag ska börja odla en bakterie i röven som sägs kunna bota cancer skulle ni direkt koppla det absurda i det hela till datumet och sen... ja, det är alltså det roliga i det hela.

Tamejfan under min värdighet att ens vakna idag.