Känns knäppt att vi tar studenten om lite mer än en månad. För såhär mycket har jag inte haft i skolan på länge. Känns som det borde vara tvärt om. Måhända har en viss förslappelse även skett.

Förutom bedriften att genomföra två prov imorgon, siktar jag mot Finspång och 10MILA i helgen. Det blir förstasträckan igen för min del. Lika bra det, då jag kräver revansch från förra året. Vad som inte stämde då var att det var precis i den perioden då det började göra som mest ont i mina fötter. Jag är dessutom klokare nu. Jag tänker inte sätta i mig ett kilo nötter innan start och springa 13 km med magknip. I år blir det 9 km. Perfekt längd. Fötter som hållt alla 26 OL-pass sedan mars utan någon smärta. Och en mage av stål.

Det hela kommer resultera i vad det alltid gör. Pigga junis-ben - i början. Mitt fokus ligger på att hänga med täten så gott det går och jobba på just det jag inte jobbat på de senaste passen. Framförhållning.

Men revansch tar jag. Skamgränsen: topp 100. Mål: Först vid TV-kontrollen (och kanske hänga med täten efteråt...) alltmedans sjungande på Imperiets; Var é Vargen

No excuses...