Jag har färdats mången mil i jakten på sann lycka. Jag har generat mig. Försatt mig i prekära situationer. Och har väl sällan eller aldrig satt hälsan i det främsta rummet.

Runt Sandviken har jag färdats för att hitta det perfekta caféet. Guds gåva till mänskligheten. Och jag hittade det.

Nu tar jag mig an Köping. På jakt efter sanningen i en stad som Gud glömde. I en stad som betalar TV4 för att hyra I en annan del av Köping-gängets Köpingskylt. I en stad som styrs av pizzerior och hårsalonger.

Mitt uppdrag: Att hitta stans bästa café.

Jag är:

Simon Hedlund - Ordförande i Fikakommissionen.

(PS. Inlägget läses bäst ackompanjerat av Mission Impossible-vinjetten DS.)

Dagen började som alla andra dagar har gjort hittills på sommarlovet. Jag hör alarmet ringa vid 9, men till skillnad från tidigare dagar så snoozade jag idag inte över en timme, utan snoozade bara en halvtimme. Varför i helvete ställer jag klockan på 09.00 på ett sommarlov? Jo, jag tänkte att jag ska få in en hyffsad dygnsrytm. Det går åt helvete. Det är både tråkigt och känns jävligt överambitiöst. Den dag man inte får sova till två på eftermiddagen och gå och lägga sig i gryningen, är en bortkastad dag. Jag menar natt.

Efter en bastant frukost bestående av en kopp kaffe, volym stor, och måhända en liten macka med kaviar, bär det av för att övningsköra. Cirka en halvtimme och 0,003 % mer växthuseffekt senare kommer man hem nöjd och belåten.

Dagen toppas av en lunch bestående av jordgubbar med mjölk och socker, alternativt grädde eller glass. Varje dag. I ett par veckor nu. Livin' the dream.

Dagen avrundas med lite träning och altanbygg. All tid däremellan går åt till att undvika sol och värme.

Det är så jag har det. Här nere i källaren.

Whad'up? 

Jag läser i tidningarna att Michael Jacksons lik ska ställas ut på Neverland som en sorts utställning.

Jaha.

Har inte han varit utställd nu ett bra tag?