I ordens rätta bemärkelse. Eller ja, i alla fall hugger i asfalt. Idag var jag nämligen ute och körde första rullskidpasset på flera månader. Och det var ett träningspass av skräckblandad förtjusning. Skönt på sina sätt som det alltid är men jävligt segt och jobbigt för att man var så ur form. Så blir det när man lägger av i några månader. Men nu ska det köras mer.

Efter rullskidpasset, dusch och mat var det cykel iväg till Folkets Hus för att lyssna på motivationsföreläsning av Martin Lidberg, VM-medaljör i brottningens 96-kilosklass och vinnare av Let's Dance.

En riktigt inspirerande och bra föreläsning där man hade mycket att hämta till sin egen idrott till skillnad från en massa andra sunkföreläsare.

Annars är det SM-laddning för hela slanten som gäller. På lördag är det kval och på söndag final som jag har siktet inställt på att springa. Inget annat. Springa final är allt jag är inställd på och förväntar mig. Så är det bara och det finns inget jag kan ändra på nu några dagar innan. Samma inför nästa veckas medel-kval och final. Däremot har jag nu en vagt synlig vision om hur träningsupplägget ska se ut inför nästa års SM.

Efter en hård dag i skolan med 2 lektioner och ett lååångt cafeteria-besök så kände man att motivationen för att köra 4x4-intervaller innan styrkan försvann lika snabbt som en delicato-boll på mattelektionen. Istället följde jag med ett litet gäng som skulle vattentrampa.

Fyfan vilken mislyckad träning. Det hela liknade plask och lek-stunden på lågstadiet och passet avbröts i mitten för att lämna plats åt den givna relax-stunden i bubbelpoolen och den självklara sauna-avslutningen. Nöjd och glad blev det cykel hem och nu ska det inmudigas lite fika innan styrkepasset kan börja.

Resten av veckan består till stor del av 4x4 intervaller och avslutas med DM-tävlingar som gräddan på moset. Mmmm mos....

Det går bra nu.

Idag skedde det. Jag bestämde mig äntligen för att nu var det dags att springa. Efter idoget kikande på hemsidor och bloggar och efter en titt på Vägen Till OS med alla våra svenska stjärnor så märkte jag att benen nästan sprang iväg av sig själva. Jag snörade på mig skorna och stack ut. Klockan 22.00 Nöden har ingen lag.

De första stegen kändes som Stefan Holms i ansatsen. Allt eftersom passet fortsatte genom Köping fövandlades känslan mot ett Runners High och farten visste inga gränser. Jag kunde sprungit hur fort och hur långt som helst men förnuftet tog över och jag vek av hemåt.

Mitt i passet stannade jag uppe på Ströbohög och la mig ner på marken och tog in nattluften, samtidigt som jag kände att all ångest och bitterhet från de senaste veckorna bara rann av mig.

När jag låg där fick jag en flashback på ett pass som jag körde i våras. Det var efter sista intervallen på ett 4x4-intervallspass som jag bara la mig ner på gräset och tog in kvällsluften. På den där gräsmattan i Sandvikens stadspark och på Ströbohög kändes det som om jag kunde klara av allt och världen var min att erövra framför mina DS Racers.

"Impossible is nothing" tänkte jag och log lite för mig själv samtidigt som all motivation som behövdes för att lägga upp en hel sommars träning nådde sin höjdpunkt och det man tidigare trott har begränsat en verkar inte längre så betydelsefullt.

På träningsfronten däremot händer det grejer. Sakteliga känner jag formen komma inför O-ringen. Kände mig riktigt stark igår på 3-minutersintervallerna i det 10-gradiga regnet. I början gick det riktigt fort och fick som konsekvens springa med ett håll på femte intervallen. På sista intervallen däremot hade hållet släppt och jag kunde öka farten litegrann.

I helgen springer jag Halland 3-dagars då orienteringsformen ska slipas med förhoppningsvis fin terräng och strandlöpning i sann Chariots of Fire-anda. Ett litet dopp i havet kanske sker om vädret tillåter det.

Den som lever får se.

Man gläds åt livet ibland. Idag till exempel så har jag inte gjort någonting alls. Typ. Jag vaknade, käkade, chillade, tränade. Angående träningen så blev det ett mycket fint MAQ-träningspass ute i trädgården med solen som sällskap och mina egna tankar. Vilket i sig är tillräckligt för att göra en galen.

Träningen i sig var riktigt jävla nice. Var seg hela dan och pallade ingenting. Så ibland måste man ta till sig vissa metoder som peppar en och får en att vilja träna.

Det gick egentligen åt helvete med det idag. Men efter 2 koppar kaffe så hade jag så mycket överskottsenergi så jag visste inte vad jag skulle göra av det. Därav träningspasset.

Ikväll ska jag kolla på när Spanien sopar planen med tyskjävlarna. They're so screwed! Men först måste jag fixa lite fotball-candy. Arbete ska premieras.

Ciao!

När jag vaknade klockan 12 imorse insåg jag till min stora fasa att jag inte ville orientera idag. Inte så jävla konstigt när man är hemma i Köping och inte har bil och närmsta skog är ett jävla kalhygge.

Så därför passade jag på att rasta Daccordin i härliga 56 minuters cykling i motvind. Självklart valde jag rundan som fick minst medvind medvetet och självklart hade jag ju planerat att vara rejält seg i benen inför morgondagens Midsommarlopp.

På tal om Midsommarloppet så vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Ska jag rygga på Mårten Olsson så länge jag orkar tills blodet sprutar ut ur öronen på mig eller ska jag bara köra själv och sikta på under 30 min på en 8 km bana?  

Livet är fyllt av svåra val...

En liten kort update. Kommande vecka kommer att fokuseras på att avsluta skolan och ladda inför Jukola med lätt träning. Veckan bjuder bland annat på paintball, kost-föreläsning och städning av lägenhet. Sen är man klar med första året.

Efter Jukola ska det tränas så in i helvete så jag vet inte om jag kommer ha tid med allt. Måste nog skriva en planering. Blir inte mycket chill på donken med grabbarna. Men en och en annan gång ska väl hinnas med.

I min träning inför O-ringen i Sälen ingår 2 besök i Idre för en hård träningsvecka + en helg, tunga ol-pass, cross-träning á la cykel och mossintervaller, 4x4, 15x15, och ett antal Coopertest för att komma tillbaka på rätt köl igen. En genomkörare lär man ju få på Midsommarloppet där man borde få nåt sorts värde på hur jag ligger till jämfört med förra året.

200 m-intervaller imorrn kanske? Eller nåt. Vi får se hur det blir. Det skulle ju inte vara helt fel. Tisdagen kan det bli vad som helst på. Onsdagen, rullskidor. Torsdag kan bli ett fint ol-pass eller vila.

Hittills går det ju jävligt bra med planeringen.

Kartprov Jukola... Ryktas om fin tallhed första minutrarnas löpning och sedan tät oframkomlig djungel. Hmmm. 

Så här sitter vi igen. The Breakfast Club. Jag, Guran och Yxi Makarov. Vi har precis genomgått ett hårt teoripass á la Bjärv om träningslära. Bra skit. VO2-max, löpekonomi etc etc.

Och nu sitter vi här. I skolan. Lektionen börjar 10.30 Ska man ta en kaffe i kaffeterian? Känns som det. Ska man träna på hålet? Jadå.

Imorgon är det Cooper med ett löppass bakom mig. Kan bara hoppas på att jag inte är helt värdelös men nya rekord blir det i alla fall inte.

Nu spritter det i benen. Det är fint väder. Det är varmt. Det blir nog korta ryck på gräsmattan utanför lägenheten med inslag av löpskolning och stretch.

Livin' the dream! Woooooaaah!