Efter ett mindre uppehåll på några veckor med milda temperaturer (...) och obefintlig nederbörd har det plötsligt bestämts att vädret skall ta igen allt det missat under den tiden. Vem bestämde det egentligen? Jag måste ha missat det mötet.

Tur då att dagens intervaller bedrivs inomhus på bana i Falun. Det var två veckor sedan sist och jag erinrar mig svagt om att jag hade ont i vaderna hela helgen efter det. Ska bli skönt att få det igen.

På programmet står det 1200 metersintervaller med kartminne. Jag kör dock bara intervallerna. Jag skall köra sex (6) stycken. Om jag inte gör det får ni slå mig. Hårt.

Det är dags att visa både kroppen och byggarna på gymmet vem det är som bestämmer. Drar dit nu och kör lite intervaller på löpband. Självklart i utbildande syfte. Folk som går på gym är ju helt dumma i huvudet egentligen. Jag tror detta är tredje eller fjärde gången som jag går till ett gym. Ingen av gångerna har varit något att skryta om i träningsdagboken. Får se om intervaller på löpband blir det...

Tillbaka till det här att alla som går på gym är helt dumma i huvudet. Hur kan man medveted utsätta sig för att stå och trängas i en svettig liten lokal med helt främmande människor med samma bajsnödiga behov att gå ned i vikt eller bygga inför beach '10? Vafan, ut och spring med er. Få lite frisk luft. Så ska ni se att man fan kan se bra ut naken ändå. Hade tänkt visa dem det nu. Vrider upp löpbandet på hög hastighet och ger de jävlarna ett och ett annat att tänka på.

Jag tar INTE på mig orienteringströjan. Just nu skäms jag för sporten. Anledningar ska jag ge er när jag gjort mer research men det är åt helvete. ÅT HELVETE!

Smärta idag på första passet. Låg på 93% av max vissa stunder. Fick betala för senaste veckornas dåliga träning. Och det var dyrt. Sveda i lungorna och armarna var helt döda. Benen gjorde ont från igår. Allt var ett enda helvete.

Men jag körde min två timmar.

Och efter passet väntade årets återhämtningsmål; semla och kaffe.

Då kändes det helt plötsligt mycket bättre.

Här hittar man all motivation i tuffa tider. Lite jobbigt att ge iväg yrkeshemligheter bara sådär. Men inte fan kommer jag ha någon nytta utav det. Enjoy!

Låtlistan:

T.N.T - AC/DC

Run to the Hills - Iron Maiden

Over the Hills and Far Away - Nightwish

The World's Greatest - R Kelly

Can't Stop - Red Hot Chili Peppers

Human - Carpark North

Through the Fire and Flames - Dragonforce

Var é Vargen - Imperiet

800 grader - Ebba Grön

I Want to Break Free - Queen

Just Idag är jag stark - Kenta

Stronger - Kanye West

I've Got Soul But I'm Not a Soldier - The Killers

Long Distance Runner - Promoe

Hey Boy - Teddybear STHLM

Lose Yourself - Eminem

Born to Run - Bruce Springsteen

Eye of the Tiger - Survivor

Fox On the Run - Sweets

Seize the Day - Hoffmaestro

 Iron Man - Black Sabbath

Filmlistan:

Rocky (I, III, IV)

Without Limits

Prefontaine

Chariots of Fire

The Legend of Bagger Vance

 8 Mile

Forrest Gump

Året det var så bratt (Norsk dokumentär)

Youtube-klipp:

Av orsaker som varit bortom min egen kontroll har föregående dagars träning uteblivit. Det har helt enkelt varit för kallt för att jag ens ska orka försöka. Istället har jag suttit och surfat efter spinningcyklar och cykeltrainers att bedriva inomhusträning på. Sjukt sugen på att skaffa en trainer eller rulle att klistra fast Daccordin i.

Eftersom sökandet efter dylika föremål visade sig fruktlösa och jag dessutom inte hittade något ställe som hade en hyffsad spinningcykel, utom gym såklart, som jag isåfall hellre springer löpbandsintervaller på,  så bedrevs dagens träning på golvet hemma. Jag körde lite hopkokad styrka och infogade smärta i diverse muskler.

Så nu är jag nöjd. Jag föreslog innan att alla i hela orienteringssverige skulle sluta träna fram till april så att alla skulle ligga på samma nivå. Under tiden smygtränar jag.

Schhh.

(Det här blogginlägget kommer självförstöras om 5 sekunder)

(Inlägget ackompanjeras bäst av Imperiet - Var é vargen)

Eftersom att jag inte befann mig på morgonens styrkepass på grund av fjollande inför dagens nationella prov i Svenska B, kände jag mig tvungen att på något sätt återställa hårdheten i vardagen. Jag bestämde mig därför för att bege mig ut på den mytomspunna reflexrundan i Norrsätraskogen.

Redan sådär i början ångrade jag mitt val då den stenbundna marken tillsammans med åratal av gallring och övrigt skogsbruk såg till att mina fötter aldrig befann sig i sidledes horisontellt läge. Men gav jag upp? ICKE!

Jag fortsatte min träning of doom rätt ut i skapelsen med min pannlampa, Gamla Bettan (ej att bli ihopblandad med pannlampan av märket Betty) som enda hjälpmedel.

Då jag avsåg att lära fotjävlarna att det fan inte lämpar sig att klaga när man håller på med den här sporten så tillhörde passet ett av de snabbare och längre. Jag avsåg alltså att springa den långa reflexrundan som viker av till höger på ett ställe medan den kortare viker av åt vänster. Mitt när jag kommer fram till vägskälet, hinner jag precis skåda reflexer ledande åt två olika håll innan pannlampsjäveln ger upp och lämnar mig ensam kvar i en kall, mörk och blöt skog. Bestört över att inse att jag kommer få treva mig hemåt efter ljudet av Riks 80 som enda vägledning, tackade jag för mig och började sakta arbeta mig framåt i bäckmörkret.

Då lampan började att sporadiskt lysa upp för att sedan slockna igen direkt efteråt, lyckades jag skymta en del reflexer som kunde leda mig hem. Efter ett tag tröttnade jag dock på den form av Tiscotansii-ljusshow som erbjöds och bestämde mig för att åtgärda problemet. Det hela löstes såklart med att plocka ur batteriet ur selen och trycka in sladden i kontakten efter förmåga och sedan hålla fast i det läge som gav ljus. En mycket väl utprövad och fungerande metod.

Sedan var det bara att följa reflexerna hemåt, dock med vetskapen om att det finns annat än bara reflexer i Norrsätraskogen som reflekterar ljus.

Det har varit en hård vecka här i Viken och det har varit fint att få känna att man på allvar kan höja träningen en aning. Njuter just nu av underbar träningsvärk lite här och var. Det sjuka är väl att det mesta är från två timmars brännbollsspelande. Men ändå. Lite sitter nog i benen efter ett tufft cykelpass med Bejmer och en tung Keps-OL i Storvik.

Idag körde jag distans på skogsvägarna i Norrsätra, a.k.a Suicide Training. Jag började springa på en väg som mynnade ut i en drivningsväg och som sedan blev stig. Kort därefter var det ett djurstråk och sedan befann jag mig i en stor och blöt jävla myr. Jag, mina DS Racer och ett par vristhöga strumpor.

Efter ungefär 10 minuters sluggande genom pors, odon, skvattram och allt vad fan det heter kom jag tillslut till en kraftledning. Följde den tills jag äntligen kom ut på en grusväg. Sprang runt den hela vägen och sen hemåt. Noterade 16 km och 1.30 i träningsdagboken. Mer orkade jag inte eftersom jag var sjukt hungrig.

Kom sedan hem och smällde i mig en fin kycklinggryta. Jag är fan bäst.

Idag kände jag på distanspass igen. Var ute och hängde kontroller inför kommande träning i ungefär 2,5 timmar. En del var såklart stillastående med kontrolluppsättning och allt vad det är och jag får nog skamligt erkänna att det heller inte gick så speciellt fort alla gånger. Men jag var riktigt sliten. Gårdagens cykelpass, som förövrigt påföljde ett orienteringspass och egentligen var ett duathlonpass, kändes i benen.

Därför hoppas jag att morgondagen erbjuder en fin distansdag på rullskidorna. Ska testa på att köra lite plyometriska övningar på det för att förbättra löpekonomin. Får se om det är något att satsa på eller om det bara är nåt jävla hokuspokus.

Blev förövrigt inbjuden till ett till cykelpass i helgen. Eller utmanad kanske är ett mer passande ord. Hur som helst ligger jag i hårdträning inför det. Upp på hojen igen alltså. Ser fram emot att få öppna upp de skavsår som så sakteliga börjar växa i ljumskarna.

Livin' the dream! Whoa!