Idag skedde det. Jag bestämde mig äntligen för att nu var det dags att springa. Efter idoget kikande på hemsidor och bloggar och efter en titt på Vägen Till OS med alla våra svenska stjärnor så märkte jag att benen nästan sprang iväg av sig själva. Jag snörade på mig skorna och stack ut. Klockan 22.00 Nöden har ingen lag.

De första stegen kändes som Stefan Holms i ansatsen. Allt eftersom passet fortsatte genom Köping fövandlades känslan mot ett Runners High och farten visste inga gränser. Jag kunde sprungit hur fort och hur långt som helst men förnuftet tog över och jag vek av hemåt.

Mitt i passet stannade jag uppe på Ströbohög och la mig ner på marken och tog in nattluften, samtidigt som jag kände att all ångest och bitterhet från de senaste veckorna bara rann av mig.

När jag låg där fick jag en flashback på ett pass som jag körde i våras. Det var efter sista intervallen på ett 4x4-intervallspass som jag bara la mig ner på gräset och tog in kvällsluften. På den där gräsmattan i Sandvikens stadspark och på Ströbohög kändes det som om jag kunde klara av allt och världen var min att erövra framför mina DS Racers.

"Impossible is nothing" tänkte jag och log lite för mig själv samtidigt som all motivation som behövdes för att lägga upp en hel sommars träning nådde sin höjdpunkt och det man tidigare trott har begränsat en verkar inte längre så betydelsefullt.

 

gw

4 augusti 2008 12:24

åh, man blir nästan tårögd

http://www.goranwinblad.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Efter ett ganska långt beslutstagande som pågått egentligen i några månader väljer jag att avsluta mitt bloggande här på bloggplatsen.se. Det funkar inte längre för mig att ha min blogg som annonsplats. Därför byter jag. Men räds icke. Bloggen k...

Det här jävla bloggforumet är tamejfan helt otroligt. Det är som att de har böjt sig framåt med en stor jävla vägskylt riktat på röven där det står; "Parkering Reklamplats!".   Det är så satans jävla mycket annonser så jag blir galen. Nu har de n...

Inte mycket kvar av denna säsong. Helt ärligt kan jag säga att det är jävligt skönt. För min del har det knappast varit en drömsäsong. Lyckligtvis är det bara 25-manna kvar som jag tänker springa, vilket i och för sig är kul då kavlarna ändå har vari...

Morgonens tänkta styrkepass fick ställas in då jag legat hela natten och hostat upp min egen insida. Det är snudd på att jag är in&utvänd nu. Har hostat lite till och från ända sedan jag var sjuk innan Stockholm Halvmarathon så jo, det börjar bli lit...