Jag hatar Golden Weekend. Jag hatar att arrangera tävling. Jag hatar att sätta ut kontroller. Jag hatar att ta in kontroller. Jag hatar kontrollbockar. Jag hatar skruvar. Jag hatar skruvmejslar. Jag hatar skärmar. Jag hatar uppförsbackar. Jag hatar nedförsbackar. Jag hatar platt terräng. Jag hatar stenar. Jag hatar träd. Jag hatar hyggen. Jag hatar älgloppor. Jag hatar kartor. Jag hatar plastfickor. Jag hatar kompasser. Jag hatar orienteringsskor. Jag hatar Sport-Ident. Jag hatar EMIT. Jag hatar stiftklämmor. Jag hatar touch. Jag hatar eye-touch. Jag hatar åkrar. Jag hatar grusvägar. Jag hatar mossar. Jag hatar träningskläder. Jag hatar kyla. Jag hatar värme. Jag hatar gräs. Jag hatar grus. Jag hatar bajamajor. Jag hatar ormbunkar. Jag hatar samtliga djur i skogen. Jag hatar att springa. Jag hatar att gå. Jag hatar att sitta. Jag hatar att vara vaken. Jag HATAR orientering.

Efter ett sommarlov som varat nästan för länge och på platser som varit alltför bekanta och nära till hands, var det dags för en semester. En semester från tråkigt, blasé Köpingsliv. Flykt från ett skitigt Örebro och alltför platta landskap utanför fönstret. Även ett mindre uppehåll från dator och TV och lyxen av att kunna duscha varje dag.

I måndags åkte jag därför iväg till Trönö i Hälsingland för att få se nya vyer, träna lite, snacka skit och ha det allmänt bra. Även om träningar stod i fokus för många av mina medresenärer, som ju råkade vara orienterare, kunde jag inte låta bli att fortfarande bara vilja slänga kartan åt helvete och bara löpa. Därför blev det några fåtal träningar som jag kände att jag fick ut något av annat än korta, lugna kartpass. Det var bland annat 4x4-intervaller, 300m-intervaller och ett långpass ner i en sandgrop med ett mjölksyraframkallande sandbacksryck som var omöjligt jobbig. Ta den mjölksyra jag hade som mest och stoppa den i en stillasittande person, så skulle denna dö.

Förutom att träna kunde vi också få njuta av varandras sällskap under en alldeles förträfflig kräftskiva. Underhållningen stod Anton 'one-man show' Tynong för och det kunde inte varit mer legendariskt. Lägerdeltagande Bejmer får svårt att matcha denna kräftskiva när han väl bjuder upp till Sandviken.

Idag var dock semestern slut och det var dags att åka hem. Efter att ha suttit tre stycken (som är en för mycket) i Puman plockade vi upp Anna Birkestål i Söderhamn och det var en trång färd ned till Sandviken efter det, där vi hade det stora nöjet att få göra en blixtvisit för lunch och kaffe på Kontoret och ta en titt i Norrsätra för att påminna oss själva om att; hur jävla dåligt vi än har det så är det bättre än på den där gudsförgätna skitplatsen.

Nu ser jag fram emot en veckas PURE LIVING innan det återigen blir dags att sätta sig i skolbänken. Imorgon bär det av till Uppsala för att fixa det sista med boendet och se hur det ser ut, skriva in mig på nation, med mera. Efteråt bär det av till Ridefelt för lite fint umgänge och väntan på Bejmer innan det bär iväg till Gävle för upplockning av Jake "the Snake" Enmark. Sedan är det dags för det riktiga PURE LIVING. Träningsläger i vackra Hälsingland, styrt av Tynne. Det blir träning, det blir chill. Det blir nakenbad, det blir grill. Och nej, jag gillar inte att jag från och till, ställer till det med rimm. It makes me want to kill (myself).

...

Fyfan. Jag hatar mig själv för att jag skrev det där. Det går emot allt jag står för. Jag behöver bloggsemester...

FUCK U BILL!

Vaknade upp till insikten av att det var dags att röra på fläsket. Inte av klampande, trampande familjemedlemmars mentalt terroriserande allsång av celebrerande slag i tidig morgontimma. Som de senaste 19 åren varit något utav en tradition.

Nej, istället vaknade jag upp och fann två träningsvilliga kamrater nära till hands. Det blev en snabb frukost med kaffe och sedan iväg på Odenvalla tur & retur.

Odenvalla.

Frågan är om inte distanspass är den bästa sortens födelsedagsfirande. Följt av fika-marathon. Såklart.

Just nu vill Löparen ut på vägarna. Långt ut på vägarna. Cyklisten vill ännu längre. Rullskidåkaren någonstans däremellan.

Det ser ut som att Löparen får sista ordet.

Orienteraren ska bara hålla käften stängd och sätta sig i källaren!

Idag tyckte jag det var dags att ta tjuren vid hornen, eller snarare greppa bockstyret ute på vägarna. Med andra ord var det dags att ta ut cykeln på en riktig tur. Årets jungfrufärd är sedan länge gjord, dock var det långt ifrån en riktig tur. Bara fyrtio minuters lätt trampande. Idag däremot stannade klockan på 2.05 efter 54 väl avnjutna kilometer.

Rundan är en familjär sådan och sträcker sig från Köping-Kolbäck-56:an-Strömsholm-Herrskogen-Köping. En riktigt fin, dock platt runda, som visar öppna landskap beblandat med vackra skogsvägar.

Efteråt och i skrivande stund hatar jag trappor. Speciellt nedförsriktade sådana.

Jag tycker det är tämligen intressant att så fort jag skriver någonting med ordet "ryss" får jag mystiska kommentarer som enligt efterforskningar har IP-adresser som härstammar från Moskva.

Sitter nu uppe och väntar på KGB-agenter, rysk invasion, Dancing Bear or whatever...

Tänker såklart fortsätta för jag finner stort nöje i att läsa dessa kommentarer.

Idag hälsar Ryssen på igen. Det var några veckor i januari som Ryssen var extremt aktiv. Ryssen tränar ju nämligen inte en, två, inte ens tre gånger per dag. Om det vore så att Ryssen sov, så skulle Ryssen träna från vaken stund tills dess det återigen är dags att krypa till kojs. OM det nu var så att Ryssen sover vill säga.

Ryssen har redan varit ute och pumpat sönder lite asfalt med ett par rullskidor och stavar. Vi får se vad Ryssen hittar på ikväll.