Efter ett sommarlov som varat nästan för länge och på platser som varit alltför bekanta och nära till hands, var det dags för en semester. En semester från tråkigt, blasé Köpingsliv. Flykt från ett skitigt Örebro och alltför platta landskap utanför fönstret. Även ett mindre uppehåll från dator och TV och lyxen av att kunna duscha varje dag.

I måndags åkte jag därför iväg till Trönö i Hälsingland för att få se nya vyer, träna lite, snacka skit och ha det allmänt bra. Även om träningar stod i fokus för många av mina medresenärer, som ju råkade vara orienterare, kunde jag inte låta bli att fortfarande bara vilja slänga kartan åt helvete och bara löpa. Därför blev det några fåtal träningar som jag kände att jag fick ut något av annat än korta, lugna kartpass. Det var bland annat 4x4-intervaller, 300m-intervaller och ett långpass ner i en sandgrop med ett mjölksyraframkallande sandbacksryck som var omöjligt jobbig. Ta den mjölksyra jag hade som mest och stoppa den i en stillasittande person, så skulle denna dö.

Förutom att träna kunde vi också få njuta av varandras sällskap under en alldeles förträfflig kräftskiva. Underhållningen stod Anton 'one-man show' Tynong för och det kunde inte varit mer legendariskt. Lägerdeltagande Bejmer får svårt att matcha denna kräftskiva när han väl bjuder upp till Sandviken.

Idag var dock semestern slut och det var dags att åka hem. Efter att ha suttit tre stycken (som är en för mycket) i Puman plockade vi upp Anna Birkestål i Söderhamn och det var en trång färd ned till Sandviken efter det, där vi hade det stora nöjet att få göra en blixtvisit för lunch och kaffe på Kontoret och ta en titt i Norrsätra för att påminna oss själva om att; hur jävla dåligt vi än har det så är det bättre än på den där gudsförgätna skitplatsen.