Jag vet inte om det är all denna nyfunna motivation att just bara löpa - eller om det kanske är all koffein som insvepts över en kort tidsperiod som gör att jag har en sådan lust att ta mig ut på en liten jogg. Inget fancyschmancy, bara ca. 40 minuter comeback-jogg. Den jag brukar köra när en sjukdom ska exorceras.

Är man inte riktigt hundra procent frisk så kan man i alla fall intala sig själv att man är det och sen springa sig frisk.

Att fånga dagens sista solstrålar kan ju inte heller vara negativt. Även om mitt nyfunna top-of-the-line-mörkerseende kanske kommer väl till pass en dag natt.

Just nu är lusten efter att träna påtaglig. Jag vill upp till Idre och springa uppför Städjan, som jag gjort så många gånger förut. Jag vill köra det monsterpass som jag förkortade och som bara blev 3 timmar förra sommaren. Jag vill köra motbakkeløp i Bergen (staden alltså. Fast substantivet också). Jag vill köra triathlon. Faktum är att jag planerar att köra ett cykelpass, följt utav ett rullskidpass och ett löppass när väl förkylningen har släppt. Jag kan inte simma.

Det skulle vara härligt att få vara med i Vasastafetten också. Finns inget som går upp emot riktigt härliga distanspass på backiga heder i vacker natur. Det finns inget som slår att komma hem dyngblöt och lerig efter ett hårt långpass på tre timmar. INGET!

Längtar lite nu till Stockholm Halvmarathon. Långt ifrån vacker natur men till viss del en vacker stad. Och det bästa sättet att uppleva en stad är löpandes!