Efter ett dygns tumsugande då hela trappuppgången saknat internet är jag äntligen tillbaka och surfar. Inte för att jag borde då sängen är efterlängtad och jag har operativsystemprov imorgon. Och engelska nationella på fredag. Och ska lämna in några engelska ord. Och en logbook på engelska. Och plugga inför matte nationella.

Men jag tar en sak i taget. Natten ägnas åt operativsystem. Denna vecka känner jag att jag inte längre kan lägga träningen åt sidan för att satsa på att plugga. Så efter ett par veckors fjösande på skämmigt lågt antal timmar så har jag äntligen tagit tag i mig själv och kört ett par hårda pass de senaste dagarna. Benen var helt döda redan igår på 3 minutersintervallerna och dagens ol-pass, som bjöd på fin teknikträning, fick inte känna på riktig fart då mina fötter strejkade i den steniga terräng som rådde mellan de gudomliga hällarna.

I helgen är det J-cup och efter åtminstone en J-cup med stabilt flyt och efter helgens tävlingar känner jag att jag kan gå ut lite offensivare och satsa högre upp i resultatlistorna. Så där ses vi nästa gång.

Tagga!

30 km att avnjuta den sista helgen i september. Lidingöloppet. Jag anmälde mig idag. Det firar jag med lite 4x4-intervaller.

Yes. Tog hem den där jävla tävlingen. Trots sjukt segare ben idag och ansträngd fot. Lite näsblod på det. Men det är bara hårt.

Oflyt i vägvalen på de två första kontrollerna och några kontroller där jag besökte ringkanten innan ringens mitt. Men annars helt okej. En kontroll spikade jag så jävla hårt att stämplingsenheten föll av. Det är fan om jag inte tog hem spurten också. Igår var jag ju kass på den.

Fan vad rätt ändå att jag vann idag och inte igår. Det här är ju den riktiga distansen. Även om längden på den här banan kan diskuteras.

Jo, bloggen fyller ju nämligen ett år idag. Det firar jag med räkmacka och lite te. Men tro inte att jag bara bloggat i ett år. Jag är nämligen en gammal räv i bloggandet. Innan den här bloggen gick igång så bloggade jag i närmare ett år innan jag bestämde mig för att lägga ner. Således tog jag bort den bloggen och där har ni några bittra inlägg ni aldrig kommer få läsa. Synd för er, suckers.

Nu går vi mot nyare tider. Självklart blir det väl en hel del bittra inlägg. En hel del. Det finns mycket som är fel i världen.

Och jag tänker skriva bittra inlägg tills någon gör någonting åt saken.

Dagens medeldistans avgjordes i Närkes nejder, närmare bestämd Åsbro söder om Örebro. I det friska majvädret satt jag ute på TC och tejpade min fot, samtidigt som jag slogs av tanken att idag kommer bli ett rent helvete.

Jag joggade iväg till starten med förvånandsvärt lätta ben, trots 4x4-intervaller igår. Jaha, tänkte jag. Sicken trevlig överaskning.

Vid start konstaterade jag också att stretching är ett jävla påhitt, jag ville ju inte stretcha bort denna känsla av att vara pigg i benen.

Starten gick och vad höll jag i handen om inte Guds karta över Edens Lustgård. Förvånad över att kartan kan vara så fin och banan verka så bra avvek jag från stigen för att älga upp på en höjd. Älga var verkligen vad jag fick göra, för trots fin terräng så var blåbärsriset icke att ta miste på.

Efter klockren orientering de första kontrollerna i gudomligt fin terräng fortsatte loppet med någorlunda samma flyt. Ett par tiosekundersmissar men annars ett helt okej lopp. Det enda problemet var att hitta rätt stråk i blåbärsriset vilket för mig resulterade i riktigt tung löpning.

I mål kunde jag konstatera ett bra lopp på en helt okej tid. Dock fick jag se mig besegrad då jag hamnade på en andraplats, 67 sekunder efter segraren. Men ändå ett bra lopp. Fast det skulle vara kul att vinna någon enstaka gång.