Helgens eskapader finns mycket att orda om. Var jag bitter efter säsongens sämsta lopp på lördagen? Svar ja. Blev jag överlycklig när det utropades att j-cupen skulle strykas? Svar ja. Bättrade orienteringen sig på söndagen? Svar ja. Gick det bra på söndagen? Svar nej. Ett par sekunder okoncentration ut från en kontroll och loppet var kört. Placerade mig ändå på 25:e plats trots det kassa misstaget och andra missöden som till exempel skoval. Jag drömmer mig bort till hur det hade gått om jag inte bommat den där jävla kontrollen.

Efter några veckors tumsugande och allmänt fjösande på latsidan var det idag dags för förändring. Innan styrkan hanns därför med ett litet distanspass på 15 km och på styrkan gav jag mig fan på att jag skulle genomföra rörelseövningar ordentligt. Resterande tid på styrkepasset ägnades åt övningar för fötterna. Igår kände jag att benen var med mig. Jag kunde flugit fram. Var i bra form. Men fötterna satte hinder för farten. Och då blev jag så jävla less. Så nu skall införskaffas balansplatta och övningar skall avverkas.

Övriga träningar i veckan har syftet att återställa arbetsmoralen i kroppen och har därför skräddarsytts på det sättet att två pass om dagen är att sträva efter. I helgen utlovas då som belöning en 12 km fin OL-bana i Kölsta. Jag kommer ihåg en tid då jag tränade bra. Det var ett par månader sen nu.

Exhaustion, here i come!