Jo, bloggen fyller ju nämligen ett år idag. Det firar jag med räkmacka och lite te. Men tro inte att jag bara bloggat i ett år. Jag är nämligen en gammal räv i bloggandet. Innan den här bloggen gick igång så bloggade jag i närmare ett år innan jag bestämde mig för att lägga ner. Således tog jag bort den bloggen och där har ni några bittra inlägg ni aldrig kommer få läsa. Synd för er, suckers.

Nu går vi mot nyare tider. Självklart blir det väl en hel del bittra inlägg. En hel del. Det finns mycket som är fel i världen.

Och jag tänker skriva bittra inlägg tills någon gör någonting åt saken.

Dagens medeldistans avgjordes i Närkes nejder, närmare bestämd Åsbro söder om Örebro. I det friska majvädret satt jag ute på TC och tejpade min fot, samtidigt som jag slogs av tanken att idag kommer bli ett rent helvete.

Jag joggade iväg till starten med förvånandsvärt lätta ben, trots 4x4-intervaller igår. Jaha, tänkte jag. Sicken trevlig överaskning.

Vid start konstaterade jag också att stretching är ett jävla påhitt, jag ville ju inte stretcha bort denna känsla av att vara pigg i benen.

Starten gick och vad höll jag i handen om inte Guds karta över Edens Lustgård. Förvånad över att kartan kan vara så fin och banan verka så bra avvek jag från stigen för att älga upp på en höjd. Älga var verkligen vad jag fick göra, för trots fin terräng så var blåbärsriset icke att ta miste på.

Efter klockren orientering de första kontrollerna i gudomligt fin terräng fortsatte loppet med någorlunda samma flyt. Ett par tiosekundersmissar men annars ett helt okej lopp. Det enda problemet var att hitta rätt stråk i blåbärsriset vilket för mig resulterade i riktigt tung löpning.

I mål kunde jag konstatera ett bra lopp på en helt okej tid. Dock fick jag se mig besegrad då jag hamnade på en andraplats, 67 sekunder efter segraren. Men ändå ett bra lopp. Fast det skulle vara kul att vinna någon enstaka gång.