Har märkt av en liten dalande statistikkurva på bloggen. Och det är väl fine och sådär. Det kanske ändå inte är så konstigt? Jag har ju varit ganska kass på sistonde. Eller alla morsor kanske har insett att det här ändå inte är så kul att läsa? Måhända har orienteringssverige utsatts för någon sorts black-out. För man märker ju trenden. Under orienteringsevenemang försvinner många läsare.

Och jag som ändå tänkt att jag inte skulle fastna med båda fötterna i det genreträsket. Men det kanske är så att jag redan från början satt där. Med labtop i solstol. Och fyrade av lite livsbetraktelser.

Så vad säger ni? Skittråkig orienterarblogg endast med uppdateringar gällande kartanalyserande och berättelser om hur jag idag vrickade foten på ett hygge, eller trevlig blogg om en skön lirare som dricker kaffe med lillfingret ut, fikar och ser bra ut naken? Självklart med lite hårda berättelser om hur jävla hård jag är.

Och bitterhet! Icke att förglömma.

Imorgon är det helg och det blir en sådan helg som bär av hemåt. Varför? Vettefan egentligen. Skulle vara skönt att vara kvar i Sandviken. Men KKOK ska ha årsavslutning och jag har ingen riktig ursäkt för att slippa den. Dessutom måste jag dra upp skidorna hit då läger vankas och det snart bör komma snö här uppe i norr.

Nej, den här helgen blir väl inte så legendary. Det som jag grämer mig mest för är de två resorna fram och tillbaka. Tåg i Bergslagen och 500:an. Fyfan!