Älskar långpass. Det finns inget bättre. Att dessutom få sitta och dricka kaffe efteråt är svårt att slå. Att kaffet dricks efteråt som belöning är viktigt. Det förhöjer njutningen. Inget smakar så bra som arabicabönor och endorfiner utlösta efter två timmars pustande och frustande i regn och rusk.

Så det var dagens höjdpunkt. Varken mer eller mindre.

Fast att smyga upp på två mammor som är ute och går med barnvagn i full mundering och sedan susa förbi (häftigt andandes - och kanske till och med mitt i en bonnasnyting) i en jävla fart, är inte fel det heller. Varpå den ena bestört utbrister: "Herregud, vad rädd jag blev!"

Hehe. Son of a plumber!