Efter ännu en riktigt nice helg, som det oftast blir när man får finbesök från Norrköping, står det klart att en del skitsnack har florerat och tagit över söndagen. Som det ska. Problemet ligger kanske mest i ett samhällskunskapsprov imorgon som stått ivägen för skitsnacket och som det börjar bli dags att plugga till. Så även denna natt blir sömnlös.

Härligt.

Efter en natt, mer eller mindre vridande i smärtor i en soffa någonstans, inväntande en hockeymatch i nattens mörka, kalla omsvep (och jag som hatar hockey), fick jag lov att besegra sömnen i en kamp som varade i ett antal minuter innan jag till slut fick gå upp och sätta på kaffebryggaren. En full termos senare begav det sig till Dalarna Sports Academy, för information och öppet hus för oss sistaårsgymnasister.

Vad det verkar så såg det ut som ett snyggt koncept. Avrundning på dagen med en KO-sprint. Riktigt pure. Gjorde ett kasst kval med dåliga vägval och en bra semi, där jag bet tag i rövskägget på Pelle Engstrand och var strax efter i mål. Finalen var en annan historia, då jag fick se mig besegrad efter lite gambling runt ett hus.

Tre semlor, en liter Oboy och 10 koppar kaffe tidigare mådde jag bra i magen också.

Det gör jag inte nu.

Det har blivit några dagars uppvaknanden och insomnanden i bitterhetens tecken då jag har en slemhosta jag inte riktigt kommer ifrån och en bit tandkött som verkar inflammerat med all världens smärta koncentrerat längst jävla bak i munnen. En bit ryggstycke verkar också lysa av någon sorts träningsvillig frånvaro då smärta strålar ur rhomboideus major vid varje minsta vridning av ryggen.

På det ligger dessutom en påtaglig stressfaktor orsakat av frånvarande internetuppkoppling, en pannlampa som ligger oåtkomligt på ett postkontor, ett projektarbete som ska skrivas klart, en hemsida som håller på att fixas och en kartpärm till nämnda hemsida som inte heller riktigt vill fungera.

David Andersson och Lena Eliasson höll en gång en föreläsning där de berättade om att livet var en skål med ett visst antal bollar eller apelsiner eller vad det nu var (aktiviteter i alla fall, om vi lämnar skålsnacket). Det får bara plats ett antal bollar/apelsiner/vad det nu var. För många - och skålen går sönder/svämmar över/eller vad den nu gör.

Skålen ÄR tamejfan sönder/översvämmad/eller vad den nu är. Så igår var jag inte glad. Jag var riktigt jävla förbannad. Mest på mig själv, eftersom att det såklart är mitt fel. Och självklart fick träningen lida. Kanske bäst ändå för hostans skull.

Men imorse när jag vaknade inför morgonstyrkan så slog en våg av ovilja över mig. Samma sort som den jag hade hela oktober, november, december när jag INTE VILLE TRÄNA.

Surt, såklart. Har ändå lyckats hålla en bra träningsnivå i flera veckor utan att ha slagits av samma tankar.

Snabb åtgärd på det här är såklart att försöka göra mig av med bollar/apelsiner/vad det nu var. Men å andra sidan - nu är jag sjukt sugen på att ta mig ut och köra fartlek med en av två nya leksaker jag unnade mig själv idag. En pannlampa, modell n00b. Och ett par glassiga sportglasögon för framtida bruk.

En annan variant på en lösning vore ju om all jävla snö bara försvann och dygnets snittemperatur hamnade över 20 Celsius.

Men det kommer ju inte hända.

Det kanske är sant som Gurran säger. Solen lyser alltid i Hälsingland. Förutom på natten. Men de jobbar på det.

Lös gjorde den i alla fall idag, under 50 km klassisk skidåkning mellan Harsa och Bollnäs på Hälsingeleden. Skidåkning, som ibland var ski-cross då spåret var uppkört mitt i skogen på nämnda led och knappast sönderpistat som de spår man är van vid. Jag tog sällskap med Figge i fina tre timmar och tio minuter genom vykortsliknande vinterlandskap.

Såhär i efterhand mår jag skit. Som sig bör efter välförrättat värv.

Bild från decembers skidläger i Orsa

Har summerat livet på tjugo minuter med min Wingman, Göran. Har även summerat hans liv. Han summerade mitt och jag hans.

Verkar sjukt nice.

Hoppas det blir som man planerar.

Köldsprängda luftrör och krampande muskler i ett inferno av snor och snö i en backe, lång som vore den skapt att fälla människor på dess väg mot toppen. Gävleborgs Olympos.

Tafatta stavtag på jakt efter grepp i snö som bara sjunker undan och skidor, vars glid bakåt överträffar det framåtriktade.

På ett spår, i en skog, följande en till synes enkel devis; smärta är bra.

Och enfalden lämnar en aldrig.

Fick ikväller återigen en släng av de tvångstankar jag ibland lider av. Och nu en utav de jag lider av mest. Sortera iTunes biblioteket! Upptäckte 160 namnlösa låtar som jag fick sitta och köra Music Quiz på. Inte så svårt, då jag själv bränt ner dem på skivor en gång i tiden. Men inte desto mindre en bedrift. Sedan har det skett bortsortering av diverse dubbletter också.

Varför jag inte kör Spotify? Jo, jag tycker att Spotify är dåligt. Kasst. Helt bedrövligt tråkigt. Då är det bättre att alltid kunna ha tillgång till låtarna på hårddisken.

Att ha tillhört Generation Gratis har förstås satt sin prägel på det tänket. Har dock blivit vuxen och insett det ologiska och rent idiotiska i det.

 Allra helst skulla jag vilja ha hela mitt bibliotek på CD-skivor i snygga hyllor efter väggarna. Som en riktig jävla samlare. Kanske några vinylskivor lite här och var.

Vad det här har med titeln att göra? Jo, jag skrev ned en titel och tänkte att inlägget skulle handla om något helt annat, typ att jag är trött och skall gå och sova. Det blir inte alltid som man planerar. Och nu orkar jag inte ändra på det. OKEJ?!

Verkar nästan som att alla håller på att bli skadade nu. Själv har jag alltid lyckats hålla mig borta från sådant tjafs. Men känner nu att även min kropp börjar bli lite naggad i kanterna. Inga allvarliga grejer, inget som jag är helt främmande för. Men det är klart att en ökning i träningen, som nu - jämfört med hösten, sätter sina spår. Senaste veckan har vaderna (benhinnorna?) känt sig lite ansträngda. Känner igen det från någon vecka innan O-ringen och det gick över, så är inte orolig. En muskel ovanför vänsterknät spökar också lite. Men tror det bara är kvar från tisdagens skidåkning.

Varför jag berättar det här för er?

Jo, jag tänkte att OM jag blir skadad, så får ni ge mig en redig jävla smäll. Var. Så sätter det lite press på mig också. För det blir ungefär 800-1000 smällar.

Gott så?

Bra, då kör vi på med en till underbar träningsvecka imorgon.