Ett stort tack till OLGY Sandviken och dess elever och tränare för tre fina år. Utan tvekan tre av mina bästa.

Jag lämnade cyberspace ett tag denna vecka för att kunna ta del av verkliga livet. Och som jag har levt. Det har varit pool, grillning, golf, öl, fest, träning, fika, mys och student. Att jag har hunnit med allt är anmärkningsvärt. Dessutom har jag flyttat tillbaka till Köping och lämnat det rövhål som är Sandviken. Det finns en bra sak med den där ursäkten till stad och det är Orienteringsgymnasiet. Allt annat är bara kasst, fult och dumt. Invånarna också. Fast det finns såklart guldkorn.

Idag kontemplerar jag fortfarande över vad som har hänt och vad som ska hända. Jag har nog inte fattat det än. Det känns väldigt konstigt. Ett visst förmildrande var det i alla fall att få ta Puman/Röda Faran/Fårrden som var min studentpresent till Arboga och springa sprint-DM. Som den spann. Nästan som en riktig puma.

Tävlingen var inte en av mina bästa prestationer men till mitt försvar; varför i helvete lägger man en skogssprint? Det är ju bara förkortad medeldistans! Visserligen vann jag men det var inte kul eller bra för fem öre. En positiv överraskning var dock att jag fick stipendium ur Marie Levis Minnesfond på 500 kr och dessutom en del studentpresenter av släkten. Mest nöjd är jag nog över esspressokannan med tillhörande kopp och kaffe från Johan & Nyström i Stockholm (...han googlade och han såg att det var gott) vilket i skrivande stund står på kokning och väntar på att få avnjutas.