Det man ibland bara kan hoppas bli en normal dag slutar oftast i en helt psykad och katastrofalt idiotisk kväll. Som idag då. Jag som vanligtvis inte har något att göra när jag är sjuk brukar oftast balla ur och göra helt omotiverade saker. Till exempel kasta pil. Utomhus. Naken. Det är ju väldigt kul. Det började oskyldigt med pilkastning mellan mig och Göran och sedan Enmark när vi körda Orientification of Pilkastning med, sprint-, medel-, lång- och ultralångdistans. Sedan kom vi på att vi skulle göra som i strip-poker där man förlorar ett plagg varje kast man missar. Vinner man däremot en runda med 3 pilar får man ta på sig ett klädesplagg. När alla plagg är av får man kasta 6 pilar. Träffar man 1 pil så får man ta på sig ett plagg, träffar man 2 pilar så får man ta på sig 2 plagg osv. osv. Missar man däremot alla kast så får man springa ett varv naken runt huset. Kul? Nja. Kallt? Ja. Myggigt? Ja.

Min värdelöshet gånger vinden gånger tavlans rörelse, myggbett och köld (syftningsfel - jag vet, jag vet) ger en mycket fin ekvation om misslyckande som passade bra in på mig idag. Men som man säger; Som man sår får man frö, och jag fick gladeligen springa ett varv naken runt huset. Och nu sitter jag här. Och undrar.

Vad fan är det för fel på mig?