Har du någonsin tänkt; Glöm inte bort att du är värdelös?

Har du inte så rekommenderas det. För har du inte tänkt det så har du inte levt länge. Livet är en jävla besvikelse. Det är en livslång plåga skapad av ett enda syfte att fullständigt steg för steg bryta ner människor till ingentinghet, och under tiden byggs det upp en fasad av att allt är bra och välskapt och ordnat till det bästa. FEL! Min pessimistiska syn på livet säger att vad man än gör som får en att må bra så kommer det aldrig slå känslan av värdelöshet efter ett kemiprov.  Fyfan vilket jävla slöseri med blyerts. Har jag lärt mig någonting i kemi? Nej. Har jag fått IG på 2 prov den här terminen nu? Säkerligen. Kommer jag någonsin att komma i närheten av en kemibok i framtiden? Inte om jag kan undvika det. Min slutsats är att om livet är en besvikelse de flesta gånger så är kemin total förgörelse av både självaktning, självsäkerhet, hopp och glädje. Och man frågar sig själv varför. Varför i helvete bryr jag mig om kemin? Det är tamejfan livets jävla gåta.

Kuken.