Efter 12 timmar bil, 300 kr, 2,5 timmar tävling och kalla temperaturer är man äntligen hemma. Det är segt ibland att orientera. Och ibland är det inte ens värt det. Som i helgen då. När man åkt ner på JVM-testerna bara för att bomma minut efter minut och gråtrunka över sitt dåliga resultat. Men vi hade i alla fall tur med vädret. Ingen snö i alla fall. Självklart kunde man gjort ett bättre resultat och plockat jävligt många placeringar. Och man kan vara missnöjd för att man inte gjorde det. Eller så kan man inse att det finns en morgondag och att man har en hård träningsperiod framför sig med mycket orienteringsteknik och tunglöpt terräng och kallduschar i fosterställning fram till O-ringen då jag ska vara bäst. Ett och ett annat glassigt pass i löparshorts och 28 grader solsken måste ju också hinnas med. och mycket 4x4 intervaller i skog. Mumma!

Men idag ska jag vila. Jag är trött. Och bekymrad...

Karta från JVM-test (lång)