Bakfyllans och ångestens oförklarade högdag. En vanlig människa ligger 05.30 i sin säng och sussar gott efter nattens bravader och är omedveten om morgondagens huvudvärk. Andra vaknar. För att springa orientering i 12 minuter i Mariestad som ligger 200 km från min hemort. Kul? Ja, faktiskt.

För er som inte hänger med (bakfulla?) så har jag sprungit ett kval-heat idag i sprint-SM i orientering. Inte nog med att man i sin morgonyster glömmer halva packningen, inklusive kompass, Sport-Ident och definitionshållare utan som gräddan på moset så var man 4 jävla sekunder från final. Och det är ju lätt att säga efteråt att man kunde springa fortfarande men det kunde jag tamejfan! 4 sekunder är ju ingenting.

Men ja ä int bitter som man säger. Det kommer nya sprintlopp (söndag) och med tanke på att det var första svenska mästerskapet och jag är helt nertränad så får jag väl vara nöjd med en delad 12:e plats.

Eller som Björn Rosentröm uttrycker det - Det är lång väg till formtoppen