Imorgon klockan 09.30 går startskottet för stafett-SM 2008. På startlinjen står en hypertaggad förstaårsjunior som väntar på att få göra skäl för uttrycket "To give anything less than your best is to sacrifice the gift".

Startskottet går och som den orutinerade orienteraren han är så kommer han att leta efter en öppning på sidan av klungan, gå ut där och grilla benen all the way genom gärdet till startpunkten där allt som orden "självvald väg" innebär är som bortblåst.

De första kilometrarna kommer han att lägga sig bakom fina ryggar och hänga på och inte göra något annat än att överlägga situationen om hur pigg han egentligen är. Finner han att han har krafter kvar så avancerar han möjligtvis framåt om det nu är så att klungan ligger bakom ännu en klunga.

Finner han däremot att benen inte längre bär så kommer han ändå att trycka på för kung och fosterland genom knähög skvattram och meterhöga branter i den kuperade terräng som råder.

När han nu har forslat fram sina 75 kilogram i 7 kilometer okänd mark kommer nu spurten där han genom sitt strategiska lopp ligger precis bakom ett okänt antal konkurrenter. Alla dessa ser sig själva som nedspurtade stackare senare i mål och undrar vad i helvete det var för gulblå blixt som dundrande förbi fram till målstämplingen?

Hans namn är Simon Hedlund ...